NOTERINGAR PÅ MÅNDAGEN

sallenDenna måndag spelas det visserligen en ligamatch, då Luleå Basket tar emot Visby Ladies. Den matchen tycks vi i Mälardalen få svårt att följa på annat sätt än genom förbundets lives-stats, så i brist på annat ägnar vi oss denna måndag åt några noteringar från olika håll.

Att få till fasta speldagar i ligan tycks vara en väldigt svår sak att uppnå, trots att tävlingsbestämmelserna säger att ordinarie speldagar i Basketligan dam är onsdagar kl. 19 och lördagar kl. 15. Bara de här första veckorna av säsongen spelas det matcher på alla möjliga och omöjliga dagar. Ett exempel är just den här dagens match i Luleå. Matcher utspridda på flera dagar i veckan är förstås önskvärt om det ges möjlighet att se matcher på tv eller webben. Fotbollen gör t ex så för att få största möjliga spridning på uppmärksamheten kring matcherna. Dessvärre har basketen det som bekant inte lika förspänt som fotbollen i det avseendet.

En orsak till det ryckiga spelschemat är flytt av matchdagar, bland annat p g a att två lag spelar EuroCup. Men såvitt jag förstår rubbar inte det internationella spelet rytmen i andra europeiska ligor särskilt mycket. Ur flera aspekter skulle det vara önskvärt att man lyckades hålla sig till de ordinarie dagarna och tiderna. Jag vet att många coacher önskar det för att få bästa balans mellan träningar och matcher, och ett annat skäl är ju att de basketintresserade skulle föredra att veta vilka dagar som skall bockas av som matchdagar.

Vi har noterat att klubbarna utnyttjade sin förköpsrätt till landslagets EM-kvalmatch mot Spanien till den milda grad att de få biljetter som blev över, gick åt på nolltid. Täljehallen, som tar cirka 1900 åskådare, räcker alltså inte till på långa vägar vid dessa tillfällen, men glädjande är det förstås att det blir utsålt. Fast drömmen vore givetvis att få till en modern basketarena av internationella mått i Stockholm. Det är ju förfärligt att det inte finns, fast å andra sidan: det finns ju t ex inget ligalag på herrsidan i huvudstaden, så vem skulle spela i den arenan till vardags? Och ingen vill ju bygga den så länge situationen är som den är. Det är förfärligt.

Man kunde inte heller undgå att registrera den uppståndelse som orsakades av att Amanda Zahui och Fariya Abdi meddelade sin avsikt att vara med i kvalmatcherna. Till och med riksmedierna vaknade upp ur sin slummer. Tänk att den sådan självklarhet blev en så stor sak. Som jag ser det, var beskeden från spelarna sakerr och tings normala gång. Vad hade hänt om de tackat nej? Kanske hade det blivit en axelryckning. Men tänk, jag tycker att ett sådant besked däremot skulle vara värt allt tänkbar uppmärksamhet från medierna, för självklart skall de vara med om de blir uttagna.

Apropå hallar i Stockholm, så besökte jag i helgen Vasalundshallen i Solna. Solna representationslag har ju numera lämnat Solnahallen efter uttågen från Basketligan. Det var faktiskt som att man kände sig förflyttad långt bakåt i tiden, till Ed Klimkowskis dagar. Och lite så är det ju med elitbasketen i Solna. Sedan 1984 har ju klubbens båda elitlag funnits i ligan. Nu är det basketettan som gäller.

Vasalunds golv är ju numera uppfräschat, men hallen är fortfarande trång och ur åskådarsynpunkt knappast särskilt ändamålsenlig. Men packat var det i den lilla hallen, för Solna har trots allt en skara trogna anhängare. Den här säsongen lär utvisa vart klubben och elitlagen tar vägen och allt tycks handla om hur de kommer ur säsongen rent ekonomiskt. En viss ambition kan man ändå skönja. Herrlaget har satsat på ett par utländska spelare och är stora favoriter att vinna norra ettan och möjligen också Superettan. Men som sagt, frågan är om det finns ekonomi att gå upp om möjligheten skulle uppstå? På damsidan har man också ett hyggligt lag och började serien med att besegra Luleå BG med 67-52. Men att damerna med nuvarande lag skall kunna ta upp kampen med lagen från ettan som vill upp i ligan, är nog inte troligt.

Det ryska storlaget, UMMC Ekaterinburg, har nu fastställt sin trupp för säsongen 2015/16, och det blev ett lag som inte går av för hackor. Det är svårt att se att motgången från i våras, då Prag skrällde och vann EuroLeague finalen mot just UMMC, skall kunna upprepas. Hur UMMC över huvud taget skall kunna få stryk det här spelåret fins inte i föreställningsvärlden. Kvar i laget finns den amerikanska storstjärnan Diana Taurasi och nyligen anslöt en annan amerikansk landslagsspelare, Brittney Griner. Bara att stoppa det paret kommer att kräva mer än man kan föreställa sig. Vidare har man det bästa Europa har att erbjuda: Sandrine Gruda, Sancho Lyttle och Alba Torrens, samt den slovenska guarden Nika Baric. Två amerikanskor med europeiska pass finns också i UMMC: Deanne Nolan och Kristi Toliver, och för att vara på den säkra sidan och för att säkra rotationen, har man laddat upp med de ryska landslagsspelarna Evgenia Belyakova och Natalis Vieru. Med ytterligare några ryskor har UMMC ett skräckinjagande lag med snittlängden 186.

WNBA-finalen har sparkat igång, och överraskningslaget Indiana fortsätter att skrälla. Laget som kom trea i den östra konferensen slog i tur och ordning ut Chicago och New York, och på söndagen tryckte de ned Minnesota i den första finalen (i bäst av fem) med 75-69. Och på bortaplan var det dessutom. Nästa match, på tisdag, spelas även den i Minnesota, men sedan har Indiana två matcher hemma. De har m a o ett riktigt guldläge.

Maya Moore och Sylvia Fowles gjorde vad de kunde med sina 27 respektive 21 poäng, men kunde inte stå emot Indiana, som tog hem spelet med en riktig laginsats. Fem spelare i Indiana gjorde dubbelsiffrigt i poäng. Det är sådant som brukar vara ett riktigt kvalitetstecken. De främsta poänggörarna var Briann January (19) och Marissa Coleman (16).

Ännu ett välmeriterat damlag har nu gått i graven. Elitzur Ramla från Israel, nio gånger israeliska mästare, fem gånger cupvinnare och EuroCup vinnare 2011, har lagt ned verksamheten. Anledningen är att klubben av FIBA förbjudits att kontraktera några spelare, innan man gjort rätt för sig mot fem spelare som haft krav på utebliven lön. Av de fem spelare är en inhemsk och fyra amerikanskor. Och efter den “dom” som FIBA kom med, fanns inga möjligheter att gå vidare. På den israeliska sidan anser man sig felaktigt behandlade, bland annat för att ett par av spelarna inte ens hann spela en enda match med laget, utan blev hemskickade innan säsongsstarten. Tvisten tycks alltså delvis handla om hur kontrakten med spelarna var skrivna. “FIBA:s beslut går på tvären med alla demokratiska principer”, var en kommentar från klubben, som jämförde situationen med att Maccabi inte längre skulle finnas på basketkartan.

Vi kan slutligen konstatera att det bara är Ashley Key och Elin Eldebrink av de svenska landslagsspelarna som är kontraktslösa i detta nu. Key hade ju sedan länge ett kontrakt med Mersin i den turkiska ligan, men av oklara anledningar avsliutades kontraktet 25 september. Med tanke på att båda är något av nyckelspelare i landslaget, börjar det bli hög tid att hitta en klubb och få speltid. Den första kvalmatchen är som bekant bara en dryg månad borta.

Share
Updated: 5 oktober, 2015 — 22:39