KRÖNIKA OM DITT OCH DATT

Allis2

Ikväll är det dags för säsongens andra möte mellan de förväntade finalisterna, Luleå och Udominate. De skall senare mötas ytterligare en gång i grundserien. Den tredje matchen kommer troligen att avgöra var seriesegern hamnar, såvida inte någon av dem går på en oväntad mina mot något annat lag. Sådant kan ju hända. Det fick ju Udominate erfara i Åkeshovshallen förra våren och Luleå i Södertälje nyligen.

Favoriter i dagens match är ändå Luleå, i kraft av hemmaplan och för att man lär komma till spel fulltaligt. I Udominate saknas skadade Zanoni och kanske också Gross, men å andra sidan gör nya Baletic sin första match i ligan. Och vi skall inte på något sätt räkna bort Umeålaget. Underdogrollen passar dem alldeles utmärkt i den här matchen och de har också kunnat ladda upp och  träna i godan ro eftersom de spelade senast 19 december.

Hur dagsformen är hos mästarlaget kan man också undra. Sedan de föll mot Telge 1 december har de gjort sin plikt i ligan, men i förlusten mot Miskolc i Eurocups åttondel gjorde laget en usel insats. Om Luleå i för hög grad har tankarna på torsdagens returmatch i Ungern kan det mycket väl gå som det gjorde i Telge dagarna innan den avgörande matchen i Eurocups grundserie.

Intressant blir att se hur många åskådare som kommer till seriefinalen i LEA. Luleås bästa notering den här säsongen är 1834, som uppnåddes dagarna innan nyår mot Mark. Skall vi gissa att säsongsrekordet ryker ikväll? Det skulle nog behövas, för Luleå har en bit kvar till förra säsongens rekordsnitt, som var 1701 åskådare. Hittills den här säsongen ligger de på 1240. Det lär nog hända saker framöver, framför allt när slutspelet börjar. För närvarande har dock Luleå två herrlag före sig i publikligan.

Apropå publiksiffror så fortsätter de låga talen i Södertälje. Telge Basket ligger näst sist i ligan med 159 åskådare i snitt, medan Kings i herrligan är trea från botten med 540, detta trots att damerna är höstens uppstickarlag i ligan och den mest meriterade klubben inom svensk dambasket, och trots att de regerande mästarna Kings fortsätter att vara det överlägset bästa herrlaget i landet.

Det som förvånar många är publiksiffrorna i Södertälje är så låga trots att så enormt många i staden genom åren kommit i kontakt med-, och varit aktiva inom basketen, som spelare, ledare och föräldrar. Och dessutom är ju konkurrensen från de andra stora lagidrotterna minimal. Södertälje saknar ju t ex elitlag både i handboll, ishockey och fotboll. Men det som borde förvåna mest av allt är att de ansvariga i SBBK ännu inte har begripit varför publiksiffrorna ser ut som de gör. Och förstår man inte orsaken så kan man heller inte vidta rätt åtgärder. Vi får se om de snart inser hur det hänger ihop.

Att sätta något hopp till att Luleå skall kunna vända åttondelen mot Miskolc på torsdag är dock utopiskt. På torsdag har de spelat färdigt för den här säsongen. Luleå kan sammantaget vara nöjda med vad de åstadkom under sin första internationella säsong och sedan är det bara att ladda upp för en återkomst nästa säsong.

Det som framför allt skiljer den svenska ligan, och de svenska lagen, från de bättre i Europa, är att vi saknar de stora spelarna, 190+ kategorin. Svenskor som spelar utomlands vittnar om att det är den största omställningen och skillnaden jämfört med att spela på hemmaplan, eftersom du måste vänja dig vid att spela både mot och med rejäla centrar. De stora spelarna finns dock inte i överflöd och prislappen sätts därefter, vilket gör dem svåråtkomliga för svenska lag. Prio ett för Luleå om de skall kunna ta nya kliv internationellt är nog att man avsätter en hygglig del av budgeten på minst en riktigt stor spelare av god kvalitet.

Den som är intresserad av hur det ser ut internationellt kan t ex titta på Euroleaguematcherna, normalt på onsdagar, som sänds gratis på Youtube. Centrarna används frekvent, inte bara genom att man släpper in bollen till dem, utnyttjar mis-matcher och pick and roll spel för att få enkla poäng nära korgen. De utnyttjas också för att få mer variation i spelet, för att spela bollen ut och in och för att vända sida. I motsats till det är spelet som vi ser här hemma väldigt mycket lokaliserat ut till perimetern, där bollen passas fram och tillbaka och anfallsspelet mest består av attacker och skott utifrån.

Det är stor chans att den enda svenska representanten i Eurocup efter denna vecka, då spelet går in i “Round of 8”, blir Elisbeth Egnell. Hennes Angers vann den första åttondelen hemma mot Sportiva från ögruppen Azorerna mitt ute i Atlanten. Dit skall Egnell och Angers nu på torsdag för att försvara den ledning på 14 poäng (72-58) som de skaffade i den första matchen.

Att Angers krånglade sig vidare från gruppspelet var överraskande, men nu har de en riktigt god chans att ta sig till nästa runda. Sportiva och Angers spelade faktiskt i samma grupp i den inledande rundan. De vann var sin match och båda gångerna var det jämnt. Förlusten i Angers var Sportivas enda i gruppspelet och att kunna vinna med minst 15 hemma kan bli en övermäktig uppgift.

Egnell, som haft en bra turnering så här långt, hade en lite märklig match i förra veckans seger över Sportiva. Poänggörandet gick lite sådär. Det blev åtta poäng efter fyra satta på elva försök. Hon gjorde dock en mycket stark insats i returtagningen, rev ned elva stycken, men på sina 28 minuter spelminuter gick hon -4 och blev därmed den enda spelaren i Angers som inte hade plus under sin tid på planen.

Som vi antydde här på P4B häromdagen, så är bekräftat att Ashleigh Brown är nära att bli Eosspelare. Hon finns nu på lagets licenslista, ännu inte spelklar, men lär bli det till bortamatchen mot Östersund på söndag. I övrigt tycks det inte bli några fler förstärkningar till lagen som konkurrerar om en kvalplats. Säker kan man dock inte vara eftersom det finns tid till 31 januari. Det enda rykte som cirkulerar i den vägen är att Central möjligen är på väg att värva en spelare som ersättare för Madde Lindqvist, som flyttat till Kina p g a sitt arbete. Den förlusten innebär att Central har vissa bekymmer med bemanningen på sin bakplan, och därav spekulationerna om en förestående värvning. Det obekräftade ryktet säger vidare att den tänkta ersättaren är en mycket erfaren svensk spelare som just nu huserar i en annan serie.

Vad gäller de nya Tävlingsbestämmelserna, som offentliggjordes häromdagen, så kan vi nu konstatera att även de ignoranta har lärt sig skillnaden mellan Europa och EU/EES. Det verkar ha tagit ett tag innan polletten ramlade ned, den som säger att medborgare i europeiska länder som inte ingår i EU/EES-kretsen, kommer att hamna i samma kategori som t ex amerikaner, d v s den kategori som det bara får finnas tre i från och med nästa säsong.

Även om klubbarna kommer att få ta in tre amerikaner istället för nuvarande två, så är det knappast troligt att det kommer att påverka antalet importer i lagen. Inte heller kommer det, i alla fall inte på kort sikt, att påverka konkurrensläget mellan ligaklubbarna eller i det europeiska klubbspelet. I Eurocup får lagen t ex använda ett obegränsat antal europeiska spelare och två andra (t ex amerikanskor), samt en naturaliserad. Om inte FIBA Europe ändrar sina regler så kan det alltså bli så att ett svenskt lag med tre amerikanskor bara får använda två av dem i Eurocup.

Att de svenska reglerna inte kunde skrivas som t ex “tre hemmafostrade skall alltid finnas på planen”, lär ha berott på administrativa och hanteringsmässiga problem. Som jag har förstått det skulle en sådan skrivning i sig inte varit något problem, men motiveringen till att man avstod är faktiskt en smula häpnadsväckande. Det skall ha berott på saker som att “det skulle varit alltför svårt för sekretariaten att hålla reda på vem som är hemmafostrad och vem som inte är det”. Andra skäl som antytts är också att man skulle ha svårt att hitta lämplig bestraffning för brott mot en sådan regel.

Personligen tycker jag att det rentav är upprörande att den regel som vi verkligen skulle varit betjänta av, diskvalificeras av dessa skäl. Sekretariaten håller redan idag reda på mängder av saker och det är helt obegripligt att de inte skulle kunna hålla isär vem som är hemmafostrad eller inte. Självklart skulle sekretariaten ha kunnat det. Sanningen är nog att varken klubbarna eller andra intressenter ville ha en regel som finns i flera andra länder (och som dessutom fungerar) innebärande ett minimikrav på antal svenska spelare på planen. Det är så att man blir gråtfärdig.

Än en gång måste jag notera hur snabbt saker och ting har förändrats till det sämre för den anrika kluben Solna Vikings. Inte nog med att man tappade massor av kompetens på grund av turbulensen i föreningen och att ekonomin försvagades väsentligt av tapp på sponsorsidan, vilket bidrog till att man tvingades dra herrlaget ur ligan. Nu lär den stora prövningen vänta, den då klubben och förre klubbdirektören Jan Marklund skall göra upp i rätten. Enligt uppgift äger rättegången rum i februari. Förlorar klubben den kampen så kan det stå Vikings väldigt dyrt och få oöverblickbara konsekvenser för verksamheten.

Må det inte gå så illa för den klubb som vi vant oss vid att ha i Sverigetopp i båda ligorna, men trenden är som sagt inte bra, även om många goda krafter finns kvar och jobbar för att klubben skall resa sig. Numera har ju Vikings verksamhet förpassats bort från Solnahallen, där det istället är AIK som regerar. Och det besök jag gjorde i Vasalund när damerna inledde spelet i Superettan bidrog inte till att lyfta upp mungiporna. Den stackars hemmaklubben kunde varken ha musik eller speaker eftersom ljudanläggningen hade packat ihop. Felet kunde inte avhjälpas med den tid som fanns till förfogande och sådant kan ju hända den bäste. Men nog var det symptomatiskt. Och värre var att heller inte statistiken fungerade. Man hade inte fått igång det nya statistiksystem som förbundet har bytt till, men det spelade ingen roll, fick jag höra, för “vi hade i alla fall ingen som kunde sköta statistiken idag”.

Till sist några rader om detta byte av statistiksystem. Att bytet måste ske mitt i säsongen var förstås högst olyckligt. På flera håll tycks man ha haft svårt att få igång det nya systemet och ytterligare några upplevde ett antal buggar i systemet. Ett sådant lär ha varit att tvåpoängare registrerades som treor, något som jag la märke till i matchen Akropol-Sallén, då Katarina Andersson enligt statistiken hade skjutit nio treor. Det gör hon väl knappast på en hel säsong.

Uppstartsproblem har det i alla fall varit gott om och ser man systemet ur användarsynpunkt så blir man inte glad. Mest häpnadsväckande är att bilden “Key facts”, som fanns i det gamla systemet och gav den verkliga överblicken, inte finns kvar. När man följer matchen måste man gå till fliken “Boxscore” för att se relevanta och viktiga saker, t ex hur många fouls som en spelare har i ett givet ögonblick. Jag ser det som helt obegripligt att “Key facts” är bortsvept. Där såg man ju flödet i matchen, men också vilka spelare som var inne, antalet poäng de gjort, antalet assister, returer och foul. En svaghet är också att matchförloppet, “Scoring development”, inte uttrycks i reella siffror, d v s man får inte den verkliga ställningen fortlöpande, utan bara poängskillnaden mellan lagen.

Men å andra sidan, varför skulle användarvänligheten vara prioriterad?

 

 

 

Share
Updated: 14 januari, 2016 — 10:55