TYSTNADEN SOM UPPSTÅR NÄR MAN FÅR VETA ATT ENS IDOL ÅKT HEM TILL USA

Den nystartade basketklubben Östervåla Buzzards var inbjudna som matchens lag till sista omgången av kvalet till BLD och matchen mellan Uppsala och Högsbo.

 Ett 30-tal nya, basketfrälsta barn plus föräldrar och syskon fyllde en storbuss (sammanlagt ca 55 pers) och reste de ca fem milen in till Uppsala och Rosendalshallen. Det här är en liten berättelse om när ett gäng basketungdomar får vara med om sin första stora basketupplevelse.

Väl i hallen fick vi byta om i en korridor bakom hallen då utrymme i omklädningsrum saknades, men det var inga problem. Iklädda sina klubbtröjor skulle de få springa in med Uppsalalaget då de presenterades inför matchen och nervositeten var stor.

”- Tänk om jag ramlar när jag springer in.”



Ingen ramlade när de fick springa in med spelarna inför matchen.

Många pratade i förväg om ”Bullet” och att de ville springa in med henne, men vi ledare fick förklara att inte alla kunde göra det utan det får bli som det blir. En av spelarna hade tagit med sig sin basketboll för hon ville ha ”Bullets” autograf på den, och en av tjejerna frågade om man kunde få autografen på sin klubbtröja.

Christy “Bullet” Bacon är alltid lika populär hos unga spelare och hon är även fantastisk på att ställa upp och bjuda på sig själv när barnen vill ha autografer m m.

Östervålaspelarna skötte sig i alla fall exemplariskt, ingen ramlade och Uppsalatjejerna tog jättefint hand om dem (som alltid) och våra barn tyckte det här var en superhäftig upplevelse, precis så som vi ville.

Sedan fick vi slå oss ner på anvisad läktare och beskåda matchen med stort M och det var verkligen som att någon hade regisserat det hela för att visa upp basketsporten på absolut bästa sätt. Kanske inte spelmässigt, men spänningen fanns där, stämningen fanns där och vi fick ett avslut som skulle kunna vara taget ur en typiskt amerikansk storfilm. Ingen av de som kom från Östervåla hade sett en basketmatch live tidigare och det går inte att göra större PR för basket än vad man gjorde i Rosendalshallen denna dag. Tack Uppsala och tack Högsbo.

Nya klubben Östervåla Buzzards på besök hos Uppsala Basket Dam.

När Uppsalas amerikanska Heather Butler avgjorde matchen ”on the buzzer” var det som att taket skulle lyfta i hallen och det uppstod ett enda stort kaos av glädjescener, men även av sorg hos Högsbotjejerna som egentligen var det bättre laget och som ledde hela matchen fram till slutsekunderna. Även Östervålafolket hoppade av lycka och flera av barnen hade skaffat sig intryck som satt sig djupt i deras sinnen.

Slutsignalen har precis ljudit i Rosendalshallen och vild glädje utbryter.

På träningarna efter matchen var frågorna många och man märkte att de hade inte bara hängt i kiosken och köpt godis och sprungit omkring, utan de hade verkligen tittat aktivt på matchen och gjort sina iakttagelser, vilket var mycket glädjande.

”-Högsbo körde ”bananen” på uppvärmningen, precis som vi brukar göra på träningen”, hade en av tjejerna mycket stolt noterat.”



”- Hon, Heather, hon gjorde ett tecken såhär (hon visar med handen) Varför gjorde hon så?”



Tjejerna undrade vad det var för tecken Heather gjorde.

En annan av tjejerna undrade över vilka de svartklädda tjejerna var i Högsbo, som inte spelade utan bara var med runtikring. Jag fick förklara att de var skadade men ändå följde med sitt lag som support men även av intresse för den här viktiga matchen.

Vad heter den där långa, blonda tjejen i Högsbo…hon spelade ju hela matchen, frågade en av tjejerna fascinerat. Jag berättade att hon heter Hanna Johansson och absolut var en av de bästa i matchen och spelade non-stop, 40 minuter.

Högsbos Hanna Johansson imponerade på våra unga och det var kul att de noterade att hon spelade non-stop.

När vi sedan kom att prata om Uppsalas Heather Butler märkte jag att hon hade gjort ett jättestort intryck på speciellt en av tjejerna.

”- Hon var så himla bra, så snabb och hon gjorde massor av poäng”, sa hon och ögonen lyste.

Heather hade snabbt blivit en stor förebild och frågorna var därför många. Tyvärr kan man ju inte svara på allt, men man fick göra så gott man kunde och när jag berättade att hon nu hade åkt hem till USA igen så blev det alldeles tyst och jag såg besvikelsen i ögonen på henne.

– Vaddå, bor hon inte i Sverige?” Jag fick förklara att hon bara var här ett par månader för att förstärka laget i kvalet och när jag förstod hur stor besvikelsen var och när hon frågade om Heather inte skulle komma tillbaka igen försökte jag rädda situationen genom att säga att; – Ja, det kanske hon gör. Det vet man aldrig, fast jag vet att den sannolikheten inte är så stor, egentligen. Fast man vet ju aldrig.

Så varför skriver jag då detta? Jo, jag ville bara slå ett slag för vår ligabasket, såväl herr som dam och påtala hur mycket jag tror att det betyder för unga spelare att få vara med om såna här upplevelser. Det är jätteviktigt att unga spelare ges möjligheter att skaffa sig bra förebilder. Speciellt tror jag att initiativ av detta slaget viktigt i klubbar som ännu inte själva har någon seniorverksamhet/elitverksamhet. Jag rekommenderar därför alla klubbar och speciellt småklubbar och enskilda lag att besöka minst en ligamatch per säsong. Det är värt jättemycket och jag tror att de flesta ligaklubbarna har ett intresse av ett sånt här samarbete.

Jag vill passa på att tacka Uppsala Basket Dam som har gett oss denna möjligheten och tagit emot oss på ett mycket fint sätt.

Thomas Lönnström
ordförande i Östervåla Buzzards & Färnebo Eagles.

Share
Updated: 27 april, 2017 — 22:59

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

All rights reserved © 2016 PASSION4BASKETBALL.SE