Några rader till jul

Det är dags för några rader så här till jul, med främst några internationella noteringar.

Det finns all anledning att undra om inte UMMC Ekaterinburg är det bästa klubblaget i världen, och då menar jag inklusive WNBA-lagen. Är alltså UMMC tillräckligt bra för att kunna vinna den amerikanska ligan? Det finns mycket som talar för det.

UMMC har i år en ”perfect fit”, där de på varje position har bland det bästa som står att finna. Och de har ett som verkligen spelar som ett lag och som är helt synkroniserat: Där finns Vandersloot, McBride, Belyakova, Meesseman, Torrens, Griner och Vadeeva. Starka spelare som Beglova, Musina och Vieru har t o m svårt att få plats i rotationen.

På den europeiska kontinenten är UMMC hur som helst överlägset. Enda reella konkurrenten är ärkerivalen Dynamo Kursk. När lagen nyligen möttes i den ryska ligan blev det dock en ensidig match. Sex spelare i UMMC kom upp i dubbelsiffriga poäng när de vann med förkrossande 96-64, dessutom på bortaplan. Det finns inte riktigt i föreställningsvärlden att ett lag med Breanna Stewart och Tina Charles kan förlora en basketmatch med över 30 poäng. Men det hände och det säger egentligen allra mest om den kvalitet som finns i UMMC.

I helgens ryska cupfinal mellan de båda antagonisterna blev det dock en jämn tillställning. UMMC lyckades vinna med 66-65, men det var en match då lagen ställde upp utan sina importer, som antagligen hade fått jullov. Matchhjälte blev Raisa Musina, som fick tre straffkast i matchens sista sekund och ledning med två för Dynamo. Musina satte alla tre och blev också MVP i finalen med 24 poäng och elva returer.

Är skotten från halvdistans helt ute? Jag såg en sammanställning som visade hur många poäng olika skott ger beroende på varifrån de skjuts. Siffrorna avser NBA, men har kanske en allmän giltighet och ser ut så här:

Precis under korgen: 1,2 poäng per skottförsök
Treor från hörnen: 1,1-1,2
Treor rakt framifrån: 1,05-1,1
Övriga treor: 0,85-0,9
Halvdistans, ytan mellan tresekundersområdet och trepoängslinjen: under 0,85

Att området vid korgen, som bland annat inkluderar lay-ups, ger mest poäng per skott är ganska givet. Treorna från hörnen, d v s rakt ut från korgen, är det näst bästa skottet, högst sannolikt för att det är det ”kortaste” trepoängsskottet och för att spelare ofta står helt fria i hörnen. Det näst bästa trepoängsskottet är det rakt framifrån. Där ute är det inte så mycket trafik av försvarsspelare, medan övriga treor, från sidorna, har lägst procent. De flesta lag vill ju helst styra bollen ut mot sidorna, där också hjälp ofta finns att få.

Det sämsta av alla skott är det från halvdistans, mellan tresekunders- och trepoängslinjerna. Det är ju ett svårt skott, som ofta måste avlossas på ytor som är packade med spelare. Och såvitt jag förstår är det heller inget skott som coacher och lag normalt söker för sina avslut.

Om de här siffrorna är allmängiltiga så kan man säga att de ger god vägledning om varifrån man bör ta sina skott och varifrån man helst inte bör göra det. Och omvänt, vilka skott man helst skall försöka ge/inte ge, till sina motståndare. Att det var så stor skillnad mellan halvdistansskottet och treorna från hörnen, att de senare ger nästan 50% bättre utdelning per skott, tror jag överraskar de flesta.

I dagarna såg jag en ligamatch på portugisisk tv, i herrarnas liga. Basquetebol, som den heter, är en ganska stor sport i Portugal. Den räknas definitivt in i topp 5-6 i landet som har i stort sett samma befolkningsmängd som Sverige, 10 miljoner. Andebol, d v s handboll, liksom cykling, räknas också som de främsta, men även för oss udda idrotter som rinkhockey (spelas på rullskridskor) och futsal är några av de största.

Mångdubbelt större än alla andra tillsammans, är dock fotbollen, futebol. Portugiserna är helt galna i fotboll. Alla ligamatcher sänds på tv och av sporttidningens 38 sidor handlar 36 om fotboll. Häromdagen spelade ett av de bästa lagen, Benfica från Lissabon, en bortamatch. Sändningen på tv började långt innan matchen började och bland annat fick man följa Benficas spelarbuss hela vägen genom staden Montalegre, på väg till arenan där matchen skulle spelas.

De portugisiska basketherrarna rankas på plats 33 i Europa, att jämföra med Sverige, som har plats 29. Damerna är orankade, alltså utanför de 24 bästa (Sverige har plats 18). Damerna deltog i det nyss avslutade EM-kvalet, hamnade sist i sin grupp, men lyckades vinna en match, mot Israel, vilket inte är så illa.

Men Portugal är onekligen på gång på damsidan och haft stora framgångar med ungdomslandslagen. Deras lag har gjort säsonger i A-grupperna i såväl U16 som U18 och U20. Höjdpunkten var när DU 16 kom tvåa i EM 2015 och gav Portugal en plats i U17-VM året därpå. Det blev en andraplats i gruppen och sedan spel i åttondelsfinal, där dock Tjeckien blev för svårt. Portugal är faktiskt rankat på plats 9 på flicksidan i Europa, att jämföras med Sveriges plats 18.

Är det finska superlöftet Awak Kuier en av de allra bästa i sin åldersklass (födda 2001) i världen? En som menar det är hennes tränare på basketakademien i Helsingfors, i ligalaget Helmi och landslaget, Pekka Salminen. Enligt Salminen finns ingen gräns för hur framgångsrik hon kan bli. ”Vi har aldrig tidigare fått fram en kvinnlig spelare av den kalibern i Finland”.

Kuier kom till Finland när hon var två år. Familjen flyttade till Finland från Egypten, dit de hade flytt undan oroligheterna i hemlandet Sudan.

Trots sin längd, 195, är hon inte en utpräglad insidespelare, utan har ett brett register, med fint skytte, kan sätta bollen i golvet och har en bra speluppfattning. I den finska ligan snittar 17-åringen 17,3 poäng, 10,4 returer och 3,2 assister.

Hon är en spelare som på träning dunkar med lätthet. Vad som återstår är att ta fram det vapnet regelbundet i matchsituationer. Kanske blir Awak Kuier en av de kvinnliga spelarna som normaliserar dunkandet och på så sätt tar spelet till en ny nivå. Och frågan är vart vingarna bär henne när hon har gått ut skolan, vilket sker på våren 2020? Att hon måste lämna Finland står i alla fall helt klart. Kuier drömmer, som många kvinnliga spelare, om WNBA och då är förstås college ett reellt alternativ.

Men säkert att det blir college är det inte. Amerikanska skolor jagar henne som besatta, men likadant är det med europeiska proffsklubbar. Alla är ute efter den finska talangen, vilket inte förvånar. Kvinnliga spelare på 195 är inte precis vanliga och definitivt inte med sådana med den potential som tillskrivs Kuier. Det har kommit hundratals förfrågningar om henne och de fortsätter komma. ”Tre-fyra samtal om att värva Awak kommer varje dag, året runt”, säger Salminen, som börjar ledsna på alla de som han jämställer med ”dammsugarförsäljare”. Många vill ha henne direkt, men det är helt i onödan, för inget kommer att hända före 2020.

Luleå Basket uppges ha fått 400 000 kronor från Region Norrbotten ”… för ett arbete där elitspelare och personal träffar låg- och mellanstadieelever men även andra ungdomar och förmedlar Luleå Baskets sunda och goda värderingar som kvinnliga förebilder”. Det är ett alldeles enastående belopp. Varenda svensk klubb skulle ge vad som helst får att få motsvarande in på kontot.

I motiveringen sägs vidare att ”Luleå Baskets elitspelare tycker det är lika viktigt att jobba med samhällsfrågor som det är att vinna SM-guld på planen”. Region Norrbotten får det hela saken att framstå som något unikt, vilket det ju inte är. Alla elitklubbar som jag känner till, bedriver i olika former den här typen av arbete, men om omfattningen jämfört med Luleå kan jag förstås inte uttala mig.. Spelare och ledare besöker skolor och andra institutioner, deltar i olika samverkans- och samhällsprojekt och utbyten etc. Men de får inte den typen av summor för sitt arbete som Luleå.

Det är en fantastisk julklapp som klubben fått. Man önskar bara att det fanns fler som Region Norrbotten som på det här sättet belönade sina idrottsföreningar.

Till sist ett par rader om collegebasketen, som tar paus över själva julhelgen, men inte så mycket mer. Höstens svenska på college är onekligen Regan Magarity på Virginia Tech. Hennes lag har 12-0 i matcher och Magarity själv är en riktigt ankare i laget. Hon spelar 34 minuter per match och snittar 14,1 poäng + 13,4 returer. Direkt efter nyårshelgen börjar själva conference-spelet i ACC och då lär Virginia Tech få bekänna färg på riktigt. ACC är den kanske allra starkaste konferensen, där sex lag har bättre ranking än Virginia Tech. De fyra högst rankade lagen i ACC tillhör topp 10 i landet, främst Notre Dame, men också NC State, Syracuse och Louisville.

Den här säsongen är ännu ett oskrivet kort. UConn rankas åter högst efter att ha besegrat Notre Dame för ett par veckor sedan och verkar få de flesta tipsen om att vinna det nationella mästerskapet. Men sedan befaras det rent allmänt att UConn kommer att få tufft att hävda sig. Det baseras på de val som de bästa high school spelarna har gjort om vart de går nästa höst, en årgång som anses vara en av de allra bästa i den amerikanska dambasketens historia.

Geno Auriemma och UConn har inte lyckats rekrytera någon av de 20 bäst rankade nykomlingarna till hösten 2019. Istället är det South Carolina, där den amerikanska förbundskaptenen, Dawn Staley, är head coach, som har lyckats bäst. SC har fått löften från fem av de 20 högst rankade spelarna, och Stanford av tre.

Rent materiellt är det inte mycket skolorna kan bjuda för att trumfa över varandra i kampen om de bästa nykomlingarna. Traditioner och förutsättningar, tränings- och spelmässigt, betyder förstås väldigt mycket, men goda sådana har många skolor, så det gäller att hitta andra infallsvinklar för att få de främsta talangerna att “skriva på”.

När vi får dem på besök gör vi det väldigt svårt för dem att säga nej till oss“, sa Staley i en intervju. “Det handlar väldigt mycket om personliga saker”. Vad de gör på South Carolina är att skaffa sig all bakgrundsinformation om spelarna och deras familjer för att kunna göra bästa möjliga jobb när de kommer på besök. De får bekanta sig med personer och göra besök på ställen som kan vara viktiga för dem, äta på restauranger där det serveras mat de gillar, förmedla budskap som talar direkt till individen och en massa andra saker.

Så kan det gå till när college rekryterar spelare och med de raderna sätter vi punkt för den här gången. På återhörande.

 

Share
Updated: 24 december, 2018 — 18:31
All rights reserved © 2016 PASSION4BASKETBALL.SE