En krönika om bl a politik, Elin Eldebrinks skada mm

Regeringen ”Lööfven” gjorde det igen. Ännu en mandatperiod har idrotten stoppats undan på en oprioriterad plats i kulturdepartementet under den nya ministern Amanda Lind, vars ansvarsområde blir kultur, demokrati och idrott. Lind, som tidigare var partisekreterare i MP, har redan fått på skallen, främst dock från kulturhåll. Kulturskribenter, skådespelare och allehanda konstnärer, av vilka majoriteten får sin försörjning via transfereringar, d v s av oss skattebetalare, utgör ju en röststark grupp, som inför varje tillsättning av en kulturminister ser sina intressen hotade och högljutt odugligförklarar den nya personen på taburetten.

Rent allmänt ser det väl ganska mörkt ut, men samtidigt är det lite för tidigt att döma Lind. Med den storlek, styrka och betydelse som finns i idrottsrörelsen önskar man dock att dess företrädare skulle göra sin röst hörd på ett starkare sätt, inte minst RF, som borde ge sig ut på barrikaderna. En del har dock hörts i mediabruset. Förre ministern Thomas Bodström menade t ex att det borde ha skapats ett ”Hälso- och idrottsdepartement”, vilket är en tanke att ta fasta på.

När jag pratade med Jonte Karlsson häromdagen, så var han lika upprörd i den här frågan som de flesta i idrottsvärlden. Jonte gav ett intressant förslag, som innebär att RF i protest skulle stänga ned all idrottsverksamhet i framför allt alla kranskommuner, i synnerhet alla utsatta områden, runt storstäderna, under en månad. Sen skulle det nog bli liv i luckan.

Inte ens på idrottsgalan, som nyligen ägde rum och då den nya ministern var på plats, passade någon på att ta upp den här saken, protestera eller göra sin röst hörd å idrottens vägnar. Det är närmast skandalöst. Istället präglades galan av sedvanlig vämjelig korrekthet, blandat med alla vanliga floskler och ömsesidig beundran. Trots att det serverades alkohol i strida strömmar tycktes ingen bli tillräckligt i gasen för att lätta på munlädret.

Idrottsgalans mest uppmärksammade inslag kom dock från basketen, genom Amanda Zahuis tacktal efter att hon tilldelats Sportspegelns pris, ”The sports mirror prize”, som FIBA uttryckte det. Man undrade just varför Zahui inte spelade helgens ligamatch med Sopron och förklaringen var förstås att hon var i Stockholm för att förbereda sig inför galan. Zahui lär t ex ha skrivit sitt tal för egen maskin, vilket får anses vara en stark prestation.

Själva innehållet i talet kan vi lämna därhän, bara konstatera att det passade som handsken i tidens strömningar och borde tilltala sponsorer och andra, som ju mer än någonsin söker värderingsbaserade klienter och idrotter att stoppa sina pengar i.

Det viktigaste med Zahuis tal var att hon gav basketen en plats och en röst. Precis som idrotten i stort behöver personer och organisationer som på ett starkare sätt gör dess röst hörd, är basketen i synnerligt behov av individer som tar plats, sticker ut och kommer till tals.

Och det gör ju Amanda Zahui onekligen. Hennes blotta uppenbarelse väcker ju uppmärksamhet och det är precis vad som behövs.

Det behövs fler från basketen som kliver fram och tar en plats i det offentliga rummet. Därmed inte sagt att budskapen som levereras behöver vara av t ex politisk eller för den delen religiös karaktär. Men att så sker är en trend i tiden. Nyligen handlade ett helt radioprogram i P1 om basket, och i synnerhet spelarnas ställningstagande i samhälleliga och politiska frågor. I det hänseendet har ju basketen av tradition en viss särställning. Det lär t o m vara så att NBA, till skillnad mot de andra stora ligorna i USA, uppmuntrar spelarna att offentligt ta politisk ställning.

Idrottare har ju rätt som alla andra att framföra sin åsikt i olika frågor. Det viktiga är dock att hålla reda på är att de faktiskt representerar sig själva och inte en hel folkrörelse, eller för den delen, en hel nation. Men den idoldyrkande yngre generationen kan knappast hålla isär de här sakerna. Och vad skall barnen och ungdomarna egentligen tro när deras idoler ständigt tackar gud för att de lyckats så bra inom idrotten? Att gud är så intresserad av idrott att han lägger massor av tid på att föra fram ett antal individer till stjärnstatus inom idrotten, att han glömmer att ta hand om alla barn i världen, som lever i armod och misär?

Handbollen lyckades den här gången inte i sitt uppsåt att vinna VM, dessvärre inte ens nå semifinalen. I det ändå framgångsrika handbollslandslaget finns en och annan som lika gärna kunde ha blivit basketspelare, i synnerhet Kim Ekdahl Du Rietz, från Lund, som påstås ha varit så bra och lovande i basket att han med största säkerhet hade nått landslaget.

Det har ju varit både ett givande och tagande mellan basketen och handbollen om de största talangerna, särskilt i Skåne och i synnerhet i Lund. Martin Pahlmblad valde t ex basketen till slut, och likadant gjorde Carl Engström och Odin Lindell, vilka båda ansågs vara jättelöften i handbollen.

Men Ekdahl Du Rietz gick alltså den andra vägen och vi kommer aldrig att få veta om basketen därmed tappade en fixstjärna. Hans basketintresse har dock bestått. Det är genuint. Flera somrar under sin tid i Lund, när han redan var en etablerad elitspelare i handboll, tränade han, till handbollsledarnas stora förtret, med Eos.

Vid ett tillfälle bestämde sig Kempa, ett företag som marknadsför sportutrustning, främst inom handbollen, att ge Kim Ekdahl Du Rietz ett personligt sponsringbidrag. Bland annat skulle han få i storleksordningen 30 000 kronor i kläder och utrustning som han skulle få plocka ut ur Kempas produktkatalog. Ekdahl Du Rietz hittade i katalogen en basketställning med korg, till ett värde av 26 000, som han direkt bestämde sig för. På Kempa var de naturligtvis inte så begeistrade över att han använde pengarna till basketutrustning och att de lyckades trycka på honom kläder med Kempa logga för bara några tusenlappar.

Vår största kvinnliga stjärna, Amanda Zahui, skall vi göra någon ytterligare notering om. Hon spelar den här vintersäsongen i ungerska Sopron, som i stort sett sopar banan med allt och alla på hemmaplan. Och så skall det ju vara. Sopron är Ungerns stora lag och landets representant i Euroleague, där laget balanserar på slutspelsstrecket. Just nu ligger Sopron fyra i sin grupp, d v s på den sista slutspelsplatsen. Det verkar som om kampen om den kommer att stå mellan Sopron och Perfumerias Avenida, Elin Eldebrinks lag.

Zahui har spelat fyra säsonger i WNBA och inför det här spelåret är hon en ”restricted free agent”, en rätt som tillkommer spelare med 4-5 års erfarenhet. Om Zahui skall spela i USA den här sommaren har hon rätt att förhandla med vilken klubb hon vill, t o m skriva avtal. Men hennes nuvarande klubb, New York Liberty, har rätt att matcha ett sådant avtal om de vill behålla henne. Om de gör det inom fyra dagar efter att hon kommit överens med den andra klubbar förblir hon alltså en NY-spelare.

New York Liberty hade det kämpigt både idrottsligt, ekonomiskt och organisatoriskt förra året. Det hade sin grund i att ägaren var rejält ointresserad av att satsa framåt, vilket bl a ledde till att hemmamatcherna flyttades från centrala Manhattan och Madison Square Garden till en förort, Westchester, 4 mil från centrum. Det ledde förstås till ett stort publiktapp, vilket inte gjorde saker och ting bättre.

Nu har det offentliggjorts att Liberty har fått en ny ägare i en ursprungligen taiwanesisk affärsman vid namn Joe Tsai och hans familj, som gjort sig kända som filantroper och idrottsälskare. Familjen är t ex minoritetsägare i Brooklyn Nets och helägare av San Diego Seals, att lacrosselag.

Förhoppningsvis innebär ägarbytet en ljusare framtid för New York Liberty. Hemmaplanen är det dock för sent att ändra till den här säsongen, som startar i maj, utan kommer att fortsätta vara Westchester County Center. Vad det hela innebär för Zahuis vara eller inte vara i klubben återstår att se.

Apropå Elin Eldebrink så spelade hon inte i veckan i Euroleague, mot TTT Riga. Hon har tyvärr drabbats av en bristning i en vad som gör att hon blir borta 4-5 veckor, ett tungt slag för både Eldebrink och klubben. Det goda i det onda för svenskt vidkommande är ändå att EM inte skall vara i fara om rehabiliteringen går som den skall.

Snart får för övrigt Eldebrink en ny lagkamrat i den amerikanska landslagsspelaren och WNBA-mästaren Jewell Loyd, som flyttar från turkiska Botas. Loyd blir nog ett välkommet tillskott i Avenida, som inte får saker och ting att stämma den här säsongen. I Euroleague är laget t ex väldigt mycket upp och ned och har för närvarande 4-6 i matcher. Senast, mot TTT Riga, gjorde Avenida en blek figur och föll på hemmaplan med hela 61-82.

Den mediokra insatsen mot Riga blev droppen för klubbledningen, som idag har entledigat coachparet Lino Lopez och Alejandro De La Vega. Vilka ersättarna blir är ännu inte bekant.

Det lettiska laget ,TTT Riga, å sin sida, fortsätter att övertyga och är utan tvekan säsongens utropstecken i Euroleague, där de gör sin premiärsäsong. Två amerikanska lagspelare kompletterar en för övrigt hellettisk trupp, som imponerar med sin bredd. Riga spelar en väldigt underhållande och rolig basket, och uppträder som väloljat maskineri under coachen Martins Zibarts, tillika förbundskapten för Lettland.

Det är onekligen drag i den lettiska basketen. Landslaget blir inte att leka med i sommarens EM.

Här hemma genrepar både Luleå och A3 i helgen, på sina hemmaplaner, inför nästa veckas seriefinal. Första matchen mellan de förväntade finallagen spelas nästa torsdag i Umeå, vilket möjligen kan ge Luleå en fördel när det gäller att erövra förstaplatsen och hemmaplansfördel genom hela slutspelet. Luleå har ju nästa torsdags resultat ”att gå på” när lagen möts i Luleå 7 mars.

Luleå möter Norrköping nu på lördag och A3 ställs mot Högsbo på söndag och det är nog för mycket att kräva av deras respektive motståndare att de skall kunna åka hem med vinsterna. Högsbo är rejält skadedrabbat och även Norrköping får det förstås motigt, trots den övertygande vinsten, ja närmast utklassningen, av Alvik senast. Det var en perfekt genomförd match av Norrköping, som på alla sätt och vis utmanövrerade Alvik. Och åter visade det sig att hemmalaget hade svårt att göra de anpassningar som krävs när det går dem emot.

Alvik spelar på söndag borta mot Mark och lär väl då få revansch efter de tre raka förluster de ådragit sig. Övriga matcher i helgen är intressanta och viktiga för tabellpositionerna. Eos gästas av Telge på lördag, en ganska oviss tillställning mellan två lag som slåss om positioner på den högre halvan i tabellen. Eos har lite vind i seglen efter dubbla segrar mot Högsbo och får väl bära ett visst favoritskap i kraft av hemmaplan. Men det blir nog en match där det lag som bäst genomför sin gameplan som avgår med segern.

På söndag är det returmöte mellan Uppsala och Visby. Den matchen är i mångt och mycket en vattendelare. Ett Visby som ytterligare vässat sin trupp måste nog visa att de blir att räkna med under andra halvan av säsongen. En förlust vore förödande. Samtidigt är matchen Uppsalas (sista?) chans att haka på lagen närmast ovanför dem i tabellen och undvika en kamp med Mark om den oönskade kvalplatsen.

Snart är det vår och ett skämtsamt uttryck inom den svenska dambasketen är att det definitivt är ett vårtecken när Oscar Stenberg (A3) och Anders Pettersson (Visby) lämnar kontoret och tar klivet in på bänken för att vara med och leda laget. Pettersson har redan gjort det, men sannolikt håller sig Stenberg borta även i år.

Ett likadant vårtecken är att Ashleigh Brown i Uppsala lämnar bänken, hänger av sig coachdressen och kränger på sig speldräkten. Och nu har vi fått reda på att det blir så, precis som förra säsongen. Brown lär spela redan mot Visby. Det borde förstås betyda en del för laget, men hur mycket är höljt i dimmor. Klart är dock att Ike Person ansluter till coachstaben för att assistera Janne Hänninen.

Share
Updated: 24 januari, 2019 — 20:03
All rights reserved © 2016 PASSION4BASKETBALL.SE