Skrällgänget från Norrköping

Efter Norrköpings sensationella seger uppe i Luleå duger inget annat än att skriva några hyllningsrader till det Dolphins som har uppstått den här säsongen. Det är väldigt svårt att sia om hur långt det kommer att räcka innan spelåret är över, men det laget har gjort den här veckan, med vinster över både Alvik och Luleå på bortaplan, räcker ganska långt.

När säsongen började var man ganska osäker på vart allt skulle ta vägen i Norrköping. Jurgita Kausaite tillträdde som ny coach och fick överta ett lag som till stora delar hade eroderat. Bara några enstaka spelare blev klar, främst Lovisa Hjern, Vanessa Taylor och finskan Sofia Pelander som var ett lite osäkert kort efter alla sina skadebekymmer.

Kausaite lyckades till slut sno ihop ett lag med importerna Shaylen Burnett och australiensiskan Geraldine McCorkell, och från förra årets AIK plockade hon in Günesh Karaoglan och Michaela Borg. Det var egentligen det hela och i ärlighetens namn såg det inte ut som ett lag på övre halvan. Men nu går det inte att betvivla den saken.

Jag har skrivit det flera gånger redan den här säsongen: Det intryck som Norrköping ger är ett lag som spelar tillsammans och för varandra. Och de verkar ha kul och trivas ihop. Sådant brukar räcka ganska långt. Det gör att alla tar sina roller, gör jobbet som behöver göras och gör det med disciplin. Svårare än så är det kanske inte att få ut maximalt av ett lag. Och det får coach Kausaite ta åt sig mycket av äran för. Det är ju hon som satt ihop det här gänget och svetsat ihop det.

Efter vinsten mot Alvik, då Norrköping på ett häftigt sätt närmast utklassade Brommalaget, trodde inte jag, och kanske ingen annan heller, att de även skulle rå på även Luleå i LEA. Det händer ju ytterst sällan att något lag gör, men slutsiffrorna blev 80-88. Det blev lite darrigt i den sista perioden, då Luleå fick göra 37, men vilket lag skulle inte få gelé i knäna av att ha en stor ledning inför sista Q i Luleå? Det höll hela vägen och segern kunde ha varit ännu större, inte bara av det skälet. Den kritik man kan rikta är att amerikanskan Burnett, som är en oerhört effektiv och nyttig spelare, drällde så mycket med bollen att hon närmast liknade en säkerhetsrisk, istället för att låta Hjern och Taylor transportera upp och hantera bollen.

Det måste förstås sägas att Luleå inte gjorde sin bästa match för säsongen, och möjligen var de invaggade i tron att insatsen i Åkeshovshallen var en engångsföreteelse.Men det förringar inte Norrköpings insats. Laget tog tillvara på möjligheterna, spelade utmärkt i försvaret och var enastående i utblockeringarna.

Det som överraskat mest på mig vad gäller Norrköping är utvecklingen på Lovisa Hjern, Günesh Karaoglan och Vanessa Taylor. Det råder ingen tvekan om att Sofia Pelander är något av en ryggrad i laget och att både McCorkell och Burnett, på sina olika sätt, är oerhört värdefulla, spelar för laget och producerar på en nivå som förväntas av dem, kanske t o m mer. Men utan de svenska spelarnas lyft hade det inte gått.

Hjern spelar mycket smartare än hon gjort tidigare, överarbetar inte bollen utan delar den på ett bättre sätt och tar sina lägen när hon har dem. Karaoglan är på en helt annan nivå än hon var i AIK, i båda ändarna av planen, nu när hon har ett större ansvar. Hon har ju t ex varit känd som en ”spot shooter”, men den här säsongen har hon utvecklat sitt skytte, som ju är hennes specialitet, och visat att hon kan fyra av i andra situationer. Mot Luleå såg vi t ex flera gånger när hon kom av flare screens och satte sina skott. Med 20 poäng blev hon bästa poängplockare.

Vanessa Taylor tycks ha släppt den där barlasten av ängslighet som länge har präglat hennes spel. Det är kul att se. Hon är mycket mer företagsam än man sett henne tidigare och är ju en utomordentlig tillgång defensivt.

Trots den fantastiska veckan som Norrköping har haft går det som sagt inte att dra några bestämda slutsatser om vad de kommer att mäkta med innan den här säsongen är över. Men visst är det väl upplyftande, förutom för de lag som drabbas, när en ”uppstickare” levererar som Norrköping har gjort så här långt?

Det gäller nog för laget att behålla ödmjukheten, jobba på och fortsätta ta vara på sina styrkor. Påpassade kommer de hur som helst att vara framöver, det är ett som är säkert.

Share
Updated: 25 januari, 2019 — 22:13
All rights reserved © 2016 PASSION4BASKETBALL.SE