Ligasäsongen, del 2: de som inte motsvarade förväntningarna

Den här gången fortsätter vi sammanfatta ligasäsongen och nu handlar det om lagen som inte nådde upp till förväntningarna vi hade på dem, och möjligen de som de hade på sig själva. Det handlar om Visby, Luleå och Alvik.

Visbys säsong kanske inte kan betraktas som katastrof, men definitivt ett rejält misslyckande. Förhoppningarna var dock högt ställda, så högt att det importtunga laget chansade på att flyga in sina utländska spelare så sent som möjligt. Visby började träna tillsammans en bra bit in i september, i ett läge då de andra lagen redan hade veckor, i vissa fall månader, av samträning. Det blev förödande. Visby hann aldrig ikapp, förlorade de första nio matcherna och missade slutspel för bara andra gången någonsin.

Visby har strävat efter att spela ett snabbt och publikfriande spel, och stundtals har de också lyckats. Dock alltför sällan. Lagspelet har inte fungerat och väldigt mycket har hängt på amerikanskorna och deras individuella förmåga, i synnerhet Branndais Agee. Det har varit ganska lätt för de andra lagen att koncentrera sig på att ta bort Visbys hot, medan de själva vanligtvis har litat till sina egna förmågor. Men det här spelåret räckte det inte.

Visbys bekymmer är att de inför varje år tvingas värva ett stort antal importer för att få ihop det. I år var de fem, men att jobba på det sättet medför ingen kontinuitet, vilket alla lag behöver. I Visby har man i alla fall ambitioner att framöver jobba mer långsiktigt, att utveckla basketen på ön och bygga mer underifrån. Det är naturligtvis helt rätt drag.

Hur det blir med Ladies nästa säsong står skrivet i stjärnorna. Coach Möstl och alla i Ladies är hur som helst oerhört revanschsugna. Att behålla flera av spelarna borde vara en prioritet. Och likaså att få tillbaka de egna förmågorna Elin Sjöberg och Johanna Petersson. Men det kan också gå helt tvärtom. Flera klubbar är t ex och rycker kraftfullt i Veronika Mirkovic efter hennes fina premiärsäsong i ligan.

Katastrof är möjligen ordet när vi pratar om Luleå, inte bara idrottsligt. Det femfaldiga mästarlaget åkte ju ur slutspelet redan i kvarten, med buller och bång. Alla hade naturligtvis räknat med en ny final, säkert också klubbkassören, som tvingades konstatera att intäkterna från 4-5 utsålda LEA uteblev. Säsongen präglades av skador och ersättningsrekryteringar som medförde otrivsel, rivalitet och disharmoni i truppen. Laget höll inte ihop och då fungerade inte heller spelet. Allt gick åt pipsvängen och sedan avslutades det hela med att klubben meddelade att det inte längre finns plats för ikonen Anna Barthold, som därmed troligen gjort sin ligasäsong, en som var långt ifrån hennes bästa.

Chastity Reed var var däremot en enastående spelare i vår liga och jag tycker att Michaela Houser var en av de bästa tills problemen tornade upp sig. Först skadade hon sig och sen, när Sandric kom in i laget, blev det sura miner hos den amerikanska guardduon. Framför allt var det Hall som fick stå åt sidan, men det påverkade också Houser, och för övrigt hela det spel som Luleå hade byggt upp.

Luleå har i alla fall fått en påminnelse om sin sårbarhet, men verkar fast beslutna att komma tillbaka till den nivå vi vant oss vid. Det skall ske genom en nysatsning, där Allis Nyström förväntas bli grundbulten tillsammans med de befintliga svenska spelarna. Drömmen att återbörda utlandsproffsen Josefine Vesterberg och Ellen Nyström blir däremot inte verklighet i år. Och det mesta tyder på att Visscher gjort sitt som coach för laget. Inget är dock bekräftat på den fronten.

Röster har höjts om att försöka få Chastity Reed kvar. Andra åter har sagt att hon säkert försvinner till en bra europeisk klubb efter sin strålande säsong och att Luleå inte kan matcha ett sådant bud. Jag är inte så säker på det. Det beror på vad klubben vill satsa på henne. En ”hygglig” europeisk klubb kan naturligtvis bli aktuell för Reed, men knappast något av topplagen. Skälet är att Reed, som fyller 30, redan skulle ha spelat i ett topplag om hon hade haft kapaciteten. Istället har hon spelat i mindre ligor, senast den schweiziska, och haft en framträdande roll. Det finns många spelare som gör så, istället för att ha en blygsam roll i bättre lag.

Precis som för Luleå tog Alviks säsong slut i kvarten, för övrigt samma visa som året innan. Förväntningarna inför säsongen var höga. Man ville på allvar blanda sig in i leken med de två förväntade topplagen. I grundserien blev det som så ofta en tredjeplats och på vägen dit bland annat en seger över A3 på bortaplan, men i de övriga matcherna mot Luleå och A3 kom Alvik rejält till korta, förluster som gav en vink om att det kanske inte skulle hålla särskilt långt.

Och det gjorde det inte heller, eftersom en “olycka” inträffade. Laget hamnade i princip i chock när Janel McCarville åkte hem till USA av familjeskäl. Att den rutinerade och skickliga amerikanskan betydde oerhört mycket för sitt lag visste vi, men att laget skulle behöva bli paralyserat för att det måste spela utan henne var märkligt att beskåda.

Precis som flera andra lag har Alviks säsong rörts till på grund av skador, främst på Stålvant och Zanoni, men också McCarville som inte heller hon kunde spela kontinuerligt den tid hon var i Sverige. Och det handlar ju om den rutinerade trion, vilket naturligtvis satte sina spår.

Alvik har haft ett bra grundspel och många gånger, d v s när alla kunnat spela och träna, och allt fallit på plats, har laget spelat en riktigt bra basket. Coach Ioannidis har som vanligt skapat system och spel som varit smart och passat för spelartyperna. Men när det har gått laget emot i matcherna och motståndarna hittat nycklarna, har Alvik haft förvånansvärt svårt att anpassa sig och göra de nödvändiga justeringarna. Säsongen blev inget haveri för Alvik, men till slut en besvikelse.

Nästa säsong lär vi inte se något storsatsande Alvik. Det blir knappast några “stora” rekryteringar, varken av svenskor eller importer. Coach Ioannidis fortsätter, liksom Ljunggren och Juhlin, men sannolikt blir det ett i huvudsak ungt lag som kommer att få chansen, med plats för flera talanger från de egna leden.

Share
Updated: 7 maj, 2019 — 23:07