Ligasäsongen, del 3: de gjorde det som förväntades

Turen har kommit till de lag som jag tycker levererade på en nivå som var i linje med förväntningarna. Det handlar om Mark, Uppsala och Wetterbygden.

Men först ett par kompletterande kommentarer till det jag skrev i del 2, om lagen som inte motsvarade förväntningarna:
Vi har nu fått bekräftat att David Visscher inte blir kvar som head coach för Luleå Basket och ersätts av Robin Sandberg, som tog Högsbo till final den här våren. Två guld snodde Visscher ihop på tre säsonger, och lägg därtill alla mästerskap han samlade ihop i herrligan. Det är alltså en coach med enorma meriter som nu lämnar, men kanske har vi inte sett det sista av Visscher på den högsta nivån.

Vidare nämnde jag att Visby vill försöka utveckla Gotlandsbasketen och bygga underifrån. Men enligt uppgift kommer klubben inte att ha något lag i division II nästa år, vilket förstås är ett rejält avbräck, för det innebär att yngre spelare inte kommer att ha något seniorlag att spela i.
Jag spekulerade också om att Elin Sjöberg och Johanna Petersson borde lockas tillbaka. I alla fall vad gäller Petersson lär det inte bli så, eftersom hon skall få barn snart.

Men nu till dagens ämne och vi börjar med Mark. Laget var från början bottentippat och så blev det också. Trots sistaplatsen i grundserien slapp man kvalet och fick stanna i ligan. Det var helt enkelt en utstuderad strategi från klubben, d v s att satsa på unga talanger, egna och sådana från ortens RIG. Med två säsonger framför sig, utan någon egentlig risk att degraderas, var det ju rätt tillfälle att göra den här “omstarten”.

En del hade det förstås att göra med att de ekonomiska musklerna att satsa inte fanns. Hur som helst har Mark vänt ett underskott i finanserna, så kanske kan ambitionsnivån till nästa spelår höjas.

Coachen som fick uppdraget att leda säsongen med det oerfarna laget och jobba med ett utvecklingsfokus var Joey Cafferky jr, som själv också saknade vana från liganivån. Vi fick nyligen veta att han inte får förlängt, men Cafferky får sägas ha tagit sitt uppdrag ad notam. Han satte prestation och utveckling i första rummet, försökte konsekvent hålla en bestämd spelmodell och hade en fördelning av speltiden i matcherna som som var jämnare än något annat lag i ligan

Framtiden får utvisa i vilken mån Cafferky lagt den rätta grunden, men spel- och resultatmässigt blev det en tuff säsong. Laget spelade i mångt och mycket på ett ganska valpaktigt sätt och hade väldigt svårt att få ut det de ville, vilket inte är så märkligt. Men två vinster blev det i grundserien, mot Norrköping och Visby.

De två amerikanskorna som kom in i laget mitt i säsongen blev nyttiga och får man anta, till stor hjälp för det övriga laget. Kommande säsong siktar man på att ta in två importer redan från start och i övrigt fortsätta vidareutveckla laget och spelarna. I coachfrågan cirkulerar ett rykte om en återkomst för Frank Alm. Vi får se hur det blir med det, men inte skulle det förvåna om han kliver ut på scenen igen.

Uppsala var allmänt tippat att hamna näst sist i serien och så blev det också. Uppsala värvade lite här och där och fick till slut ihop ett lag som inte på något sätt var det ultimata bygget. Det saknades spelare i flera av rollerna och positionerna för att man skulle kunna konkurrera.

Även i Uppsala har man en ansträngd ekonomi, vilket förstås sätter sina spår i möjligheterna att värva ihop ett slagkraftigt lag. Och vi skall också komma ihåg att Uppsala brandskattats ordentligt de senaste åren. Ingen klubb har skickat iväg så många spelare till college som Uppsala. Klubben har faktiskt ett helt lag på andra sidan Atlanten.

Som coach inför säsongen valdes Janne Hänninen från Finland. Förhoppningar knöts till att Hänninen, som har goda meriter främst från den finska u-landslagsverksamheten, skulle kunna åstadkomma något riktigt bra och bli ett tillskott till den svenska ligan. Men något trollspö lyckades han inte svinga och till slut ersattes han av duon Ike Person/Ashleigh Brown.

Linjerna och strukturen saknades i stora delar i Uppsalas spel. I mångt och mycket blev laget beroende av Agnes Nordströms kunnande och erfarenhet. Hon bar Uppsala på sina axlar, men som helhet hade laget förtvivlat svårt att få till effektivt spel och vinna matcher. De båda vinsterna under grundserien kom mot Mark.

Att få klart med Nordström och ett par till av de viktigaste spelarna blir förstås prioritet ett för Uppsala inför säsongen 2019-20. Och sedan återstår att se vad man kan få ihop för trupp. Det handlar uteslutande om vad ekonomin medger. En önskedröm i studentstaden är att återbörda Tiffany Brown och Sandra Hansson, vilket möjligen kan bli en lite för dyr affär.

En kvinnlig coach sägs stå på önskelistan. Ett namn som cirkulerat är Johanna Riihiaho från Luleå, som varit assisterande till Visscher, och som en del av förra säsongen jobbade på basketgymnasiet i Mark innan hon flyttade tillbaka till Luleå, där hon numera har ett “civilt” jobb. En fortsättning för duon Brown/Person kan också vara en tänkbar lösning, eller möjligen någon helt annan. Tids nog får vi veta.

Som nykomling klarade Wetterbygden att ta sig till slutspel, vilket var i linje med den egna målsättningen och omvärldens förväntningar. Man kan kanske tycka att det skulle räcka till att få ett betyg som att laget presterade bättre än förväntat, men det finns annat att ta i beaktande.

Wetterbygden hade förvisso ett lag som i stora delar var oerfaret på den här nivån, med flera unga talanger, men man hade även en amerikanska, man hade storstjärnan Louice Halvarsson och tre intressanta värvningar från ligakonkurrenter. Att vinna sju matcher med det laget kan betraktas som godkänt med råge, men det finns också en känsla av att man inte fick ut det man hade kunnat få.

Spelet kändes ibland överarbetat, och var ganska svajigt och ojämnt under säsongen, vilket kan förklaras av att nyrekryteringarna kom in i helt nya roller och med ett nytt ansvar. Laget bars faktiskt upp av veteranerna Halvarsson och Jelena Krsmanovic. Och faktum är att Wetterbygden hade behövt en ytterligare “stor kropp”. Med en sådan i laget hade det kunnat se annorlunda ut.

Ett kul och spännande nytillskott i ligan var Wetterbygden hur som helst. Det skall bli väldigt intressant att följa deras andra år i ligan. Mycket talang som väntar på att blomma ut finns onekligen i laget. Klart är att Fransisco Pinto fortsätter som head coach och han kommer att vid sin sida ha en ny assisterande, spanjoren David Torrescusa från Barcelona.

Redan nu har Wetterbygden kontrakterat en amerikanska, den 23-åriga forwarden Sara Sabah, och förlängt ett år med Cajsa Uhrström. Klubben har även gjort klart med med de båda talangerna och U16-landslagsspelarna Emma Johansson och Tilda Sjökvist (från Brahe), men tappar Sofia Hägg, som inför förra säsongen kom från Luleå.

Men den viktigaste frågan för Wetterbygden, och lika intressant för oss andra, är hur det blir med Louice Halvarsson. Försvinner hon till ett proffsliv utomlands, eller kan hon rentav bli kvar i Huskvarnaklubben? Där har vi en riktig vattendelare.

Share
Updated: 9 maj, 2019 — 16:38