Ditt och datt

Det är dags för en krönika med lite blandat innehåll. Vi börjar med lite om WNBA, som står i startgroparna för att inleda säsongen, en säsong med lite stjärnfall. Två av de allra största, Maya Moore och Breanna Stewart, kommer vi inte att få se på planen. Moore har valt att avstå säsongen, medan Stewart har drabbats av en hälseneruptur. Och Diana Taurasi kommer inte att visa upp sig på ett tag på grund av en ryggoperation hon genomgått. Hon beräknas vara tillbaka tidigast under andra halvan av juli.

Lagträningarna började 5 maj. Den 21/5 skall tolvlagstrupperna vara spikade och tre dagar senare drar grundserien igång. Väldigt intressant blir förstås att se om Regan Magarity lyckas slå sig in i Connecticuts lag. Just nu består Connecticuts trupp av 15 spelare. Det blir förstås tufft för svenskan, som tampas med sex andra forwards/centrar om en plats. Magarity har på sin position konkurrens av kända namn som Jonquel Jones, Morgan Tuck, Alyssa Thomas, Emma Cannon och rookien Kristine Anigwe.

Än så länge är i alla fall Magarity med i spelet, men det är inte två andra Sverigebekantingar. Brianna Kiesel, den förra A3-spelaren, fick lämna just Connecticut och guarden Dominique Wilson, som vi förra säsongen såg i Norrköping, blev petad av Las Vegas.

Man frågar sig också vad det betyder för Amanda Zahui att New York Liberty nu har rekryterat det kinesiska jättelöftet Xan Hu, som mäter 206 och är född 1999. Konkurrens om speltiden fanns ju redan tidigare i form av Tina Charles och Kia Stokes. Zahui, som nu gör sin femte säsong i WNBA, snittade förra året 16 minuter (mest hittills i karriären), lär få kämpa om minuterna, särskilt som kinesiskan startat riktigt bra. Xu la i 19 poäng, mest av alla i NY, i den första träningsmatchen, mot det kinesiska landslaget.

Connecticut och New York möttes för övrigt i en träningsmatch i måndags, då lagen ställde upp med alla spelare som de har i träningstrupperna, 15 vardera. Connecticut vann matchen med 100-66, men det blev sparsamt med speltid för svenskorna. Zahui fick starta men var inne knappt åtta minuter, då hon satte en trea och fick tre fouls. Magarity fick för första gången testa på luften i WNBA, spelade fem minuter och hann med ett par returer men gjorde inga poäng.

Av de svenska utlandsproffsen var det bara Amanda Zahui som blev nationsmästare den här säsongen. Som väntat gick hennes klubb Sopron som en virvelvind genom slutspelet i Ungern. Det blev en förlustfri säsong för Sopron, 29 raka vinster i grundserie och slutspel.

Efter att ha vunnit grundserien nådde Elin Eldebrink och Avenida finalen i Spanien, men där tog det tvärstopp mot värsta rivalen Girona, som tog hem spelet med 2-0 i matcher. I Turkiet slogs Galatasaray, med Farhiya Abdi, ut i semifinalen. Det blev en oerhört tuff matchserie mot den andra Istanbulgiganten, Fenerbahce. Semin gick till en femte och avgörande match, som Gala hade greppet om i slutminuterna. De ledde med 51-41 med 4,30 kvar av matchen, men Fener lyckades avsluta matchen med 13-0 och vinna den med 54-51!

En svensk har vi dock kvar i hetluften, nämligen förre Norrköpingscoachen Jesper Sundberg, som i den brittiska ligan är i final med sitt Leicester Riders. De skall på söndag möta det regerande mästarlaget Sevenoaks i en enda match om mästerskapet. Leicester har redan vunnit en av de två cuperna och har nu alltså möjligheten till en dubbel. Det blir en tuff uppgift för Riders, som ställs mot laget som gick genom grundserien med 20-0 i matcher. En gång den här säsongen, i cupspel, har dock Leicester besegrat Sevenoaks.

Elin Eldebrink har nu gjort klart vilken klubb hon skall spela med säsongen 2019/20. Hon kommer att lämna Avenida för att återvända till Frankrike, där hon tidigare spelat för Villeneuve och Tarbes. Den nya klubbadressen för Elin Eldebrink blir dock Bourges, som den här säsongen slutade tvåa i grundserien men fick respass av Lattes Montpellier i semifinalen.

Att Eldebrink går till Bourges innebär att hon även nästa säsong kommer att spela i Euroleague. Till Bourges ansluter också den serbiska stjärnan och landslagsspelaren Ana Dabovic, MVP i EM 2015. Noterbart är att Elin Eldebrink tidigare har spelat i Bourges.

Så till den svenska ligan. Lagbyggena inför nästa säsong har startat och kommit olika långt. På coachfronten verkar det som om det blir nya head coacher i minst tre lag, Uppsala, Mark och Högsbo. Men det kan bli någon ytterligare.

Tuffast i någon mening är det förstås för Högsbo, som satsade på Robin Sandberg och fick till en fullträff med honom. Och efter bara en säsong får klubben se Sandberg försvinna till Luleå. Det gick snabbt mellan honom och Luleå, men kontakterna har funnits en längre tid. Redan inför förra säsongen pratade de med varandra. Då handlade det om att bli assisterande till Visscher, men projektet rann den gången ut i sanden.

För Luleåsonen Sandberg har det varit prioriterat att “komma hem”, inte minst av familjeskäl, och nu när Luleå var beredda att snabbt komma till skott slog han till direkt. Ett tvåårskontrakt har han, och även om det handlar om en nystart i Luleå, så kommer resultatförväntningarna vara lika höga som vanligt. Luleå vill vara där i den absoluta toppen. Hur Sandberg kommer att ta sig an den utmaningen skall bli intressant att se. Det är ju en helt ny situation för honom, efter att i sina tidigare klubbar kunnat slå från underdog positioner. Men att Alexis Hyder nästa säsong spelar i Luleå är nog en lågoddsare, även om hon inte alls uppskattar den norrländska kylan.

Och redan nu kan vi notera att vi till hösten sannolikt kommer att mista några av ligans största profiler. Anna Barthold, som fått lämna Luleå, är en av dem. Både Louice Halvarsson och Klara Lundquist också, eftersom de lär hamna utomlands. Och det vill också Sofia Pelander, som nu avslutat sina medicinstudier. Hon vill göra något proffsår i Europa innan läkarkarriären tar vid.

En som vi dock tror stannar är Eos succévärvning Dubravka Dacic. Klubben har ju hjälpt henne få ett jobb som tandtekniker på en mottagning i Malmö, så kanske blir det en längre vistelse för henne i Sverige. Faktum är att Dacic en gång tidigare i karriären värvades till Sverige. Den gången var det Visby som tog hit henne och ordnade ett tandteknikerjobb på ön. Dacic kom, skrev på och började jobba, men något praktiskt problem på mottagningen gjorde att hon inte kunde arbeta vidare. Och när Dacic inte kunde fortsätta jobbet så blev det heller inget spel i Visby den gången.

Stannar gör också den guldvinnande coachen Jan Enjebo, som tillsammans med sin fru Lotta, klubbdirektör i A3, verkar ha slagit ned sina bopålar i Umeå. Det måste ha känts fint för den meriterade Enjebo som kom till A3 mitt under förra säsongen, att bli den som ledde klubben och laget till det första mästerskapet.

Enjebo gör ju ett lugnt och närmast sävligt intryck, och är inte den som hetsar upp sig i första taget. Men när det går för långt kan det komma fram en helt annan Enjebo. Det såg vi prov på förra spelåret, då han i en match blev utvisad från hallen efter kraftfulla protester mot domarna. När proppen går för Enjebo så gör den det ordentligt.

Och ännu värre var det när han själv spelade. En famös incident inträffade under OS-turneringen i Moskva 1980, för övrigt det enda framträdandet hittills för ett svenskt basketlandslag i ett OS. Sverige mötte dåvarande Tjeckoslovakien i en av matcherna och helt plötsligt låg den tjeckiske centern på golvet och fick bäras ut på bår. Domarna hade inte sett något och kanske inte så många andra heller, men det lär ha varit Enjebo som retat upp sig på tjecken till den milda grad att han sänkte denne med en välriktad uppercut i mellangärdet.

Även ett antal av de yngre förmågorna kommer att packa sig iväg, för college utgör som vanligt en lockelse. Några som vi vet är på väg dit är Helene Haegerstrand, Alvik, och Vanessa Taylor, Norrköping, liksom Haegerstrands lagkompis i Alvik, Karla Vres. Kanske också Eostalangerna Sara Lundqvist Felicia Dourva. Att så många tar chansen att få collegestipendier är fullt begripligt. I många fall ger stipendierna förutom gratis utbildning och boende, t o m fickpengar och ersättningar till levnadsomkostnader och studiematerial. Vem vill inte komma tillbaka till Sverige med en examen i fickan och inte ha några studielån att betala?

Samtidigt är “collegeflykten” ett bekymmer för den svenska ligan. Många, men inte alla, av de svenska collegespelarna skulle ju vara potentiella ligaspelare. Den gångna säsongen hade vi 45 spelare på andra sidan Atlanten och sannolikt blir de ännu fler kommande spelår. Det är en situation som har förändrats dramatiskt på 20 år. På den tiden var det någon enstaka som gav sig iväg. Övriga av de unga talangerna var tillgängliga för ligaklubbarna. Det är som en coach sa till mig häromdagen: “Att så många åker iväg till college är en av anledningarna till att antalet importer i ligan blivit allt större. Var skall klubbarna annars hitta spelare?”

Vad gäller internationellt spel är det klart att både A3 och Luleå kommer att ge sig i kast med det nästa säsong. Signalerna tyder på att det lutar åt båda väljer i Eurocup och därmed avstår EWBL, där de deltog 2018/19.

Det återstår två platser att fylla för att EWBL skall få ett komplett startfält nästa säsong, men då har organisatören räknat in de båda svenska lagen. Om både A3 och Luleå avstår kan det alltså bli fyra vakanta platser i turneringen. I ett meddelande till svenska klubbar säger man från EWBL att ett av de svenska lagens medverkan säsongen 2019/20 är osäker och uppmanar att visa intresse för deltagande i turneringen. Om någon klubb, vid sidan av A3 eller Luleå, har ambitionen att vara med i EWBL är dock okänt

Share
Updated: 15 maj, 2019 — 07:42