Lite av varje

Foto: Anders Tillgren

Häromdagen skrev jag några rader om den skriande bristen på kvinnliga coacher och i synnerhet i head coach roller i ligan. Inget ont om de som coachar i ligan nästa säsong, men förutom kvinnor finns det ju också män som vi saknar, coacher som vi skulle vilja se i ligan.

En sådan är den erfarne Anders Härd, som tyvärr är ointresserad av ett sådant uppdrag. Han fortsatte ju inte ens med AIK när han förde upp dem i ligan. Härd jobbar ju på basketgymnasiet i Solna och tycks vara nöjd med den tillvaron. Ett annat namn är Andreas Johansson, som ledde Högsbo i flera år i ettan och superettan, men som också överraskande klev av när hans lag äntligen tog steget upp. Andreas satte familjen före coachkarriären.

Ytterligare ett namn är Jesper Sundberg, som ju inte på något sätt lagt av, utan är mitt uppe i karriären. Han återfinns numera i Leicester i England. Frågan är vad som är nästa steg för Sundberg. Blir han möjligen kvar i sin engelska klubb? Sundberg coachade ju tidigare Norrköping, som för stunden står utan coach. En som sägs vara intresserad av uppdraget är Paul Burke, som har coachat båda ligalagen i Dolphins. Vem vet, kanske blir det Burke som poppar upp som Kausaites efterträdare?

Jag hade efter min förra artikel ett Twitterutbyte med Johanna Ericsson, en av de tidigare ligacoacherna som jag tog upp i texten. Ericsson, som har ligaerfarenhet från både Kvarnby och Eos, ifrågasatte mitt påstående om att kvinnor med familj inte är benägna att ta coachuppdrag i ligan.

Jag frågade om hon, som har familj, skulle vara intresserad att ta ett uppdrag och på det svarade hon “jag är absolut intresserad av att coacha”. Det var kul att höra. Då har vi i alla fall en av alla de kvinnor jag nämnde som kan vara tillgänglig.

Man satte nästan kaffet i vrångstrupen när FIBA, genom skribenten Paul Nielsen, publicerade sin första “power ranking” inför sommarens EM. Inte helt oväntat satte han Frankrike som vinnare, med Belgien som tvåa. Och på tredje plats Sverige!

Vi vet att Nielsen kommer att ändra positionerna i rankingen i kommande versioner, men det var ändå ganska magstarkt att hissa det svenska laget till en bronsplats. Som han säger i motiveringen har Sverige förmodligen sitt bästa landslag någonsin, men rankingen var inte rätt mot varken svenskorna eller de andra nationerna.

Sverige kvalificerade sig till EM som näst sista lag, är ett av få lag som inte har någon naturaliserad amerikanska och skall naturligtvis inte ha ett favorittryck på sig inför mästerskapet, utan slå från en “underdog” position. Då finns det utrymme att överraska, precis som vid EM 2013. Men allt det här med eventuell rankinghysteri lugnar nog ner sig när det kommer nya “power rankings” från Nielsen och FIBA.

Nielsen efterfrågade för övrigt andras rankingar, om man nu inte tyckte om hans, så jag gav honom min. Så här såg den ut. I den har Sverige inget tryck på sig att ta medalj.

1. Frankrike
2. Spanen
3. Serbien
4. Belgien
5. Ryssland
6. Belarus
7. Slovenien
8. Ukraina
9. Italien
10. Turkiet
11. Ungern
12. Tjeckien
13. Sverige
14. Lettland
15. Storbrittanien
16. Montenegro

Förutom kampen om medaljerna är det kvalplatser till OS i Tokyo på spel i Europamästerskapet, vilket är en motivator utöver det vanliga. De sex bäst placerade lagen i EM får chansen i OS-kvalturneringen, där 16 länder deltar. Förutom de europeiska lagen är det Japan och USA, och därtill åtta länder från övriga världen.

Kvalet spelas i fyra 4-lagsgrupper. där de tre bästa i varje grupp får en plats i OS. Det lustiga är att Japan och USA, i egenskap av värdnation respektive världsmästare, är direktkvalificerade till OS, men måste ändå delta i kvalet. De går vidare oavsett resultat, varför bara de två bäst placerade av de övriga nationerna i deras respektive grupper når OS.

Man kan nog säga att det är minst lika tufft att komma bland de sex bästa i EM som att lyckas i kvalturneringen. De europeiska nationerna brukar lyckas väldigt bra i OS-kvalen. Med tanke på den europeiska basketens nivå är det stor chans att merparten av länderna från vår kontinent kommer att spela OS i Tokyo.

Så är det då dags för WNBA-säsongen att dra igång. Lagen har nu bantats till tolv spelare och mest uppmärksammad har petningen av Megan Gustafson blivit. Gustafson, en rookieforward på 190, fick lämna Dallas. Hon valdes på plats 17 i draften och har spåtts en lysande framtid efter sin enastående collegekarriär.

Gustafson spelade i topplaget Iowa, som i slutspelet i år föll mot blivande mästarlaget Baylor när lagen gjorde upp om en plats i Final Four. Hennes poängsnitt i Iowa blev 27,8, med vilket hon var bäst av alla collegespelare. I returligan kom hon trea, med 13,4 i snitt. Att inte ens en sådan spelare lyckas ta en plats i ett WNBA visar vilken konkurrens som råder, och hur stort steget från college till WNBA ändå är.

Traditionsenligt sammanställs en enkät som lagens general managers svarat på och där de förutspår hur säsongen kommer att sluta. Flest röster som vinnare får Las Vegas, baserat på värvningen av Liz Cambage, att man har A´Ja Wilson, fick välja Jackie Young som etta i årets draft och har andra starka kort som Kayla McBride, Kelsey Plum och Kelsey Bone.

Förra åreta mästarlag, Seattle finns av naturliga skäl inte med bland favoriterna. Laget tvingas ju genomföra säsongen utan de båda fixstjärnorna Breanna Stewart och Sue Bird. Men andra lag är lika stora favoriter som Las Vegas. Washington är ett av dem. Det blev final förra året, och då spelade inte ens belgiskan Emma Meesseman.

Rutinerade Phoenix, med Brittney Griner och den evigt unga Diana Taurasi, som kommer in i laget efter ett par månader, kan inte heller räknas bort. Och inte heller Los Angeles, som nu har båda systrarna Ogwumike i laget. Och så skall det bli intressant att se vad Atlanta kan göra i år. Med storstjärnan Angel McCoughtry borta förra året blev ändå semifinal, där Atlanta föll mot Washington med 2-3. Det är många om budet. Säsongen blir oviss.

Elena Delle Donne spås bli MVP och Zahuis lagkompis i New Yor, Asia Durr, tippas få utmärkelsen som årets rookie. Den starkaste säsongen bland de utländska spelarna förväntar man sig av Emma Meesseman.

Share
Updated: 24 maj, 2019 — 21:44