Krönika: några noteringar

Ilaria Zanoni. Foto: Anders Tillgren

Nu har Thomas Lönnström meddelat att den här sajten, Passion4Basketball, definitivt skall släckas ned. Det är inte första gången, men nu verkar det vara på allvar. Det kommer att ske inom de närmaste två månaderna. Anledningen är att Thomas inte har möjlighet att vara aktiv på sidan och naturligtvis inte vill hålla igång och betala för en sida som heller inte ger några intäkter.

Kanske finns någon som är intresserad av att ta över den. Vi får hoppas att det blir på det sättet, för det behövs verkligen för dambasketens skull. Alternativt kanske ligaföreningen kan tänkas skapa någon form av motsvarighet till basketsverige.se, som finns på herrsidan, eller skapa ett samarbete med den. I dagsläget är man på basketsverige.se dock inte intresserad av inlägg om dambasket, eftersom man vill fokusera på sin egen produkt. Sidan ägs och drivs ju av ligaföreningen i SBL Herr.

Så länge P4B finns kvar så kan man i alla fall passa på att lägga upp en och annan text.

En sak som vi bara måste nämna är den finska framgången i ishockey-VM, där det nederlagstippade laget gjorde processen kort med Sverige, Ryssland och Kanada i slutspelet och tog hem bucklan. Visserligen är hockey-VM en lite rumphuggen historia eftersom alla de bästa inte är med, men icke desto mindre var det finska landslagets prestation enastående. Och historisk.

En bekant skickade ett meddelande till mig angående den finska framgången, med följande lydelse: “Har man ett sådant lagspel behövs inga proffs. Det har Finland nu bevisat”.

Och det är ju en ganska bra kommentar. Gång på gång fascineras man av vad sammanhållning, moral, vilja och disciplin hos en grupp idrottare kan åstadkomma, oavsett lagsammansättning. Och det oavsett idrott. Basketen är inte i alla avseenden jämförbar med hockeyn, men i grund och botten gäller samma betingelser.

Och bevis på det såg vi den gångna säsongen i ligan. Flera lag som lyckades väldigt bra gjorde det bland annat för att laget fungerade. För stjärnspäckade Luleå däremot, slutade säsongen i besvikelse, främst för att laget eroderade på grund av missämja och rivalitet.

Det börjar lite sakta fyllas på i ligalagens trupper. Senast bekräftades det som det ryktats om en tid, att Lovisa Hjern flyttar från Norrköping till Wetterbygden. Huskvarnalaget har nu en ordentlig Norrköpingskoloni i laget. Sedan förra hösten finns ju där även Rakel Gyberg och Cajsa Uhrström.

Med viktiga spelare som Hjern och troligen Pelander liksom Taylor, borta, kan man undra hur det skall bli med Dolphins. Att det blir till att åter bygga ett nytt lag är det enda som är säkert. Och med den ekonomiska situationen i klubben, som kommer att innebära en rejält bantad budget inför kommande säsong, så kan man utgå ifrån att den nya truppen inte kommer att byggas på svenska och utländska stjärnspelare.

Vi får anta att Norrköping försöker säkra så många som möjligt av de övriga svenska spelarna från senaste säsongen och sedan bygga på med egna produkter. Med segrar i både U17 och U19- mästerskapen har Norrköping det i alla fall förspänt på talangfronten. Ett ungt och oerfaret lag blir det högst troligt.

Ett annat lag som vill satsa ungt, i alla fall delvis, är Alvik. Några importer är inte aktuella, förutom att man hoppas att Janel McCarville återvänder. Amerikanskan, som har alla sina pinaler kvar i Sverige och trivs bra här, har ju också startat en coachkarriär i Alvik, så chansen att hon kommer tillbaka är nog stor.

Redan klara är Paula Juhlin, Anna Stern och Elin Ljunggren, så med McCarville, Tova Sabel och ytterligare någon från förra årets lag, finns utrymme att lyfta upp några spelare från de egna leden, d v s division 1-laget, och man vill även ha yngre spelare utifrån. En i stort sett svensk satsning blir det alltså i Alvik.

Säsongen 2019/20 får dock klubben klara sig utan veteranerna Martina Stålvant och Ilaria Zanoni. Stålvant vill inte fortsätta medan italienskan kommer att genomgå en operation som förstör säsongen.

Luleå har redan en svensk grund i Felicia Ponturo, Chioma Nnamaka och Allis Nyström. Dessutom sägs Abigail Asoro var på väg dit och så jobbar man fortfarande på Josefine Vesterberg. Men det blir förstås några importer. Det som hittills bekräftats är att Luleå är nära med en amerikansk guard.

Hela sju av de elva klubbarna har dock inte offentliggjort någon spelare. Bland de som gjort det har Wetterbygden tagit en tydlig ledning. Åtta spelare är redan klara: Emma Johansson, Emina Busatlija, Jelena Krsmanovic, Anna Dahl och Ebba Sjökvist har förlängt. Nya är Tilda Sjökvist (Brahe), Sarah Saba (USA) och Lovisa Hjern (Norrköping). På minuskontot finns dock den tunga förlusten av Louice Halvarsson, som tar upp utlandskarriären igen och flyttar till Tarbes i Frankrike, där förbundskaptenen Francois Gomez är head coach.

Högst troligt vi se någon/några collegeåtervändare i ligan till hösten. Det är, enligt mina noteringar, minst sju spelare som gjort sitt på college, de som gått på fyraåriga skolor. Det kan tillkomma några som gått på kortare utbildningar eller som lämnar av andra skäl. Om alla som gått klart på college kommer hem vet vi förstås inte heller, men någon blir det garanterat.

Regan Magarity hör nog inte till dem, men en som jag vet är hemma är Sandra Dahling, som gått på Marquette, en skola rankad topp 20. Enligt uppgift kommer hon att plugga vidare i Sverige och fortsätta spela basket. Vilken klubb det blir avgörs av vilken utbildning, och var, hon kommer in.

Men det finns flera potentiella namn: Både Ida Andersson (Barry, Florida) och Emma Karamovic (Southeastern, Florida) har spelat i den svenska ligan tidigare, i Telge respektive Mark. Julia Hänni från Uppsala (Eastern Oregon) och Camilla Klinic från Helsingborg (South Carolina Upstate) är två andra som gått sina fyra år på college. Och så har vi den intressanta och välväxta (185) guarden Linnea Rosendal från Blackeberg, som gått på Mercer. Rosendal spelade 30 minuter per match under sitt sista år, snittade nio poäng och var nästan 40-procentig från trepoängslinjen.

På coachfronten är det fortfarande öppet i flera klubbar, i alla fall i Norrköping, Högsbo och Uppsala. Även om Norrköpings satsning på spelartruppen blir lite sparsam, så är faktiskt uppdraget ett som borde vara attraktivt. Det handlar ju om att bygga upp något helt nytt från grunden och med Sveriges bästa ungdomar i leden finns alla förutsättningar att skapa något bra för framtiden. Och eftersom klubben behåller arenan så kommer träningsmöjligheterna att vara lika bra som någonsin. De bästa som går att uppbåda i landet.

Nyfiken är man förstås på Robin Sandbergs efterträdare i Högsbo. Det rykte jag hört, från två oberoende håll, är att det lutar åt att Jonas Fredriksson, klubbens starke man, kommer att ta sig an jobbet.

Hur det blir med webbsändningarna från ligan nästa säsong har det inte kommit några besked om. Sändningarna från SBL Herr är redan säkrade, men damernas liga är en annan potatis. Intresse från tittare och sponsorer är långt ifrån den nivå krävs för att göra sändningarna motiverbara ekonomiskt.

Vi kan inte annat än hoppas att det löser sig, så att det blir sändningar, oavsett omfattning. Det är med avund man sneglar på tittarsiffrorna från WNBA. När Las Vegas och Los Angeles möttes i den första omgången i grundserien häromdagen, hade matchen fantastiska 1 200 000 tittare, på tv och webben! Men med amerikanerna kan vi förstås inte jämföra oss. Hos oss skulle det räcka med 120 tittare per match på webben för att det skulle gå runt.

Share
Updated: 29 maj, 2019 — 22:32