3X3, kan det vara något?

Kajsa Lundahl, Louise Noaksson och Elin Gustavsson. Foto: Anders Tillgren

Jag måste medge att jag inte intresserat mig i någon högre grad för 3X3 basket, men grenen tycks öka i popularitet. FIBA satsar hårt på den och har t o m lyckats få upp 3X3 på det olympiska programmet. Syftet är förstås att ytterligare bredda basketsporten och öka populariteten. Och eftersom allt verkar rulla på enligt plan får nog alla som varit tveksamma ge sig på nåd och onåd. 3X3 har kommit för att stanna.

Min största invändning har varit att det inte är så intressant med nya grenar om de inte skiljer sig tillräckligt mycket från de redan existerande, att de inte diskriminerar i tillräckligt hög grad när det gäller färdigheter bland utövarna. Det måste helt enkelt finnas en hög grad av specialisering. Och än så länge måste vi nog medge att 3X3 inte är tillräckligt specialiserad. De som är bra på “vanlig” basket är också bäst i 3X3.

Men 3×3 är en ung företeelse och tids nog kommer kanske den där specialiseringen. Och om inte annat så kommer 3X3 förmodligen att “leva sitt eget liv” den dagen då grenen fått en utbredning som gör att det inte finns praktiska möjligheter för spelarna att ägna sig åt både 5V5 och 3X3. Men där är vi inte ännu. Det nuvarande svenska 3X3 landslaget består t ex enbart av ligaspelare.

En av dem är Louise Noaksson, den nuvarande Eosspelaren, i våras utsedd till “årets försvarare” i SBL Dam. Att hon började intressera sig för 3X3 berodde på att hon förra våren fick ett samtal från landslagscoachen för 3X3, Bruno Silva. Han frågade om Noaksson var intresserad av att komma på ett läger. Och hon hakade på:
Jag tänkte varför inte testa något nytt och dessutom handlade det ju om ett landslag. Efter lägret var jag helt fast. Jag tycker det är riktigt kul med 3×3 eftersom det är mer fysiskt, det går snabbt och man kommer inte undan på samma sätt i 3X3 som man gör i 5V5 om man är dålig på försvar, säger Louise.

Man tänka sig att det bland annat var just Noakssons defensiva kvaliteter som gjorde att hon fick frågan från Silva. Och landslagsspel blev det för Louise Noaksson som i år alltså gör sin andra säsong som 3X3 spelare. Vid sidan av landslaget är hon också en del av 3X3 laget som heter SBC Sw3sh, där hon spelar med Eoskollegorna Kajsa Lundahl och Evelina Svensson samt Elin Gustavsson, den spanska ligaspelaren. De började spela tillsammans förra sommaren.

Två turneringar, varav den ena i Amsterdam, har SBC Sw3sh hunnit med den här våren. Lagets dröm och mål är att spela World Tour, men för att det skall bli verklighet krävs främst ekonomiska resurser som inte finns idag. Men några ytterligare utlandsturneringar den här sommaren siktar laget på. Inga datum är dock ännu spikade.

Det beror på att landslaget kommer att engagera mest den här säsongen, och sin tur innebär att Noakssons lag kommer att missa SM i månadsskiftet juni-juli eftersom det krockar med EM-kvalet. Och hur det blir med de andra turneringarna på den svenska touren, Sweden 3X3 Tour, är därmed också osäkert.

Ett läger i Stockholm har landslaget hunnit med för några veckor sedan. Den andra samlingen var den gångna helgen, då landslaget deltog i 3×3 East Coast Tour. Turneringen ingår i Sweden 3X3 Tour och spelades under tre dagar, i Västervik, Oskarshamn och Kalmar. Det blev en finalplats i turneringen, där dock det danska laget, med bekanta namn som Emilie Hesseldal, Maria Jespersen och Gritt Ryder, blev för svåra. Danskorna vann finalen med 13-8.

Kommande vecka bär det av till Södertälje under Miki Herkel Cup, där det blir ett nytt landslagsläger samtidigt som ungdomarna är på plats. Det är de fyra spelarna i SBC Sw3sh, samt Amanda Tivenius från Alvik, som tampas om de fyra platserna i årets landslag, vars huvuduppgift blir EM-kvalet som spelas 29-30 juni i Kiev, Ukraina.

För Louise Noaksson är förstås målet att i första hand ta en plats i landslaget, sedan att lyckas i kvalet och få chansen att spela EM som avgörs i månadsskiftet augusti-september i Debrecen, Ungern. Och lyckas laget ta sig dit så finns det OS-platser i potten.

Så vilka är de största skillnaderna mellan spelet i 3X3 kontra 5V5 enligt Louise Noaksson? Så här säger hon:
Det är som sagt det fysiska spelet och att det är snabba omställningar mellan anfall och försvar. Vi har 12-sekundersklocka istället för 24 och det är intensivt hela tiden. Och du måste vara allround i försvaret eftersom man ofta hamnar i situationer där du måste spela försvar på alla i motståndarlaget.
Teknikmässigt tycker jag inte det är så stor skillnad. Det viktigaste är nog att man behöver vara en smart spelare och kunna ta snabba beslut.

Naturligtvis önskar vi det svenska landslaget i 3X3 framgång i sina förehavanden. Det finns nog anledning för många av oss att uppmärksamma 3X3 på ett bättre sätt. För när grenen gör sin debut på OS-programmet, vilket sker i Tokyo 2020, får den extra uppmärksamhet och garanterat ett uppsving.

Share
Updated: 3 juni, 2019 — 20:18