Spridda noteringar

Amanda Zahui. Foto: SBBF

Amanda Zahui blir självklart en verklig nyckelspelare för det svenska laget i EM. Hon är ju den mest framgångsrika svenska spelaren internationellt, vår enda i WNBA och den som spelar på den högsta nivån i Europa.

Den senaste säsongen i Europa spelade Zahui i ungerska Sopron, som vann ligan utan en enda förlust under säsongen och nådde Final Four i Euroleague. Häromdagen kom ett besked från en representant i den ryska storklubben Dynamo Kursk, om att Zahui skall spela där till hösten. Det föreföll högst trovärdigt, särskilt som Kursks nye coach heter Roberto Iniguez, som har tycke för Zahui och haft henne både i Nadezdha och förra säsongen i Sopron. Utländska medier har också basunerat ut nyheten om klubbytet, men enligt uppgift har Zahui själv dementerat saken på Twitter.

Läget är alltså en smula oklart, men tills vidare spelar hon som vanligt i New York Liberty i WNBA. Och där är det kämpigt. Liberty har nu en förlustrad på 16 matcher i WNBA, de 13 sista förra säsongen och de tre första i år. Den senaste vinsten i ligan kom 15 juli 2018.

Häromdagen kikade jag lite extra på Zahui när Liberty föll mot Los Angeles på hemmaplan. Svenskans lag har efter alla förluster hamnat i en situation där de har oerhört svårt att vinna trots ett spelövertag. Självförtroendet finns inte där. Det är som om de inte riktigt vågar. Och sådant har vi sett många gånger förr hos lag i samma läge. 14-4 till Los Angeles under matchens sista minuter gav dem segern med 78-73.

Intrycket av Zahui och hennes spel är att hon jobbar hårt med att förbättra sitt försvar, vilket varit akilleshälen. Hon kommer inte att bli kvickare i fötterna, men jag tycker att hon gör framsteg och försöker spela smartare defensivt. Hon hade t ex sex blockar i matchen, vilket är karriärhögsta. Istället för att bara “ställa sig i vägen” för en attackerande spelare gjorde hon som många storvuxna har som specialitet, lät motståndaren “glida förbi” och satsade på att blocka bakifrån.

Ett annat exempel är att den defensiva returtagningen också fungerade riktigt bra, vilket är en funktion av bra positionering och utblockering. Tolv stycken blev det i den kategorin. Men det är framåt det är lite bekymmersamt.

Zahui snittar 5-6 poäng, vilket inte är mycket, men å andra sidan är det Tina Charles som spelen sätts upp åt i Liberty. Zahui får ägna sig mycket åt screensättning och poppar sedan vanligtvis för att få ett skott utifrån. Hon gillar att skjuta treor och gör det ibland bra, men det där med att fightas under korgen gör hon inte med samma iver.

För landslagets vidkommande skulle hon dock behöva användas mer närmare korgen. Sverige har inte råd att ha en spelare av Zahuis storlek och kapacitet snurrande ute på trepoängslinjen, även om Sveriges andra insidestjärna, Louice Halvarsson, börjar komma i gammalt gott slag igen.

Det är en sak att Zahui inte alltid kan hävda sig under den offensiva korgen i WNBA, med alla bjässarna som finns där. Men den europeiska landslagsbasketen och EM är något helt annat. Där kan, och bör hon, ta det utrymmet.

Det dröjer ytterligare ett tag innan Amanda Zahui ansluter till landslaget, som under tiden fortsätter förbereda sig för EM. Ikväll, torsdag, är det match mot Slovenien och på lördag mot Storbrittanien.

Det slovenska laget, som gjorde sitt första EM någonsin för två år sedan, har hittills hunnit med två träningskamper, en vinst mot Tjeckien och en överraskande förlust mot Sveriges EM-kvalmotståndare, Kroatien. Ledande spelare i laget är UMMC-guarden Nika Baric, Teja Oblak från USP Prag, naturaliserade amerikanskan Shante Evans samt Eva Lisec, som spelar i Famila Schio i Italien.

GB har ännu inte varit elden, men blir ett spännande test för Sverige. Stjärnorna i laget är definitivt WNBA-centern Temi Fagbenle och guarden Johanna Leedham-Warner, senast säsongen i polska mästarlaget Polkowice, för övrigt tillsammans med Fagbenle. Andra att hålla ögonen på är Rachael Vanderwal (Guernika, Spanien) och Karlie Samuelson (Los Angeles Sparks).

Det kommande Europamästerskapet kan komma att bli en uppgörelse av utomeuropeiska mått. Minst tio av de 16 lagen kommer att ha naturaliserade amerikanskor och många av dem väntas förstås få en rejäl, kanske avgörande, effekt. T o m arrangörslandet Lettland, vars lagbygge åderlåtits en del, väntas för första gången spela med en naturaliserad, Rigaspelaren Shey Peddy.

En annan ny amerikanska i de här sammanhangen är Kiah Stokes, i WNBA lagkompis med Amanda Zahui. Stokes, i våras turkisk mästare med Fenerbahce, kommer att spela för just Turkiet. Andra naturaliserade amerikanska WNBA-spelare som kommer att vara med i EM är Alex Bentley (Slovenien), Kia Vaughn (Tjeckien), Glory Johnsonn (Montenegro), Yvonne Turner (Ungern) och Bria Hartley (Frankrike).

Vissa av de här spelarna har sedan tidigare dubbla medborgarskap, vissa har bott och spelat i sitt “nya land” en anständig tid innan de bytt, men fortfarande finns ett antal som fått sitt nya medborgarskap blixtsnabbt, med benäget understöd av myndigheterna i landet, för att landslaget skall få en förstärkning, men utan att spelarna haft någon egentlig koppling till landet ifråga. Enligt uppgift har några av spelarna också fått en rejält tilltagen summa för att ställa upp en viss tid.

Tre kvinnliga head coacher kommer vi att få se i EM och två av dem i den svenska gruppen: Valerie Garnier (Frankrike) och Jelena Skerovic (Montenegro). Garnier är en veteran i de här sammanhangen, medan den forna landslagsspelare och utlandsproffset Skerovic, är ny på jobbet. Det var nämnde Roberto Iniguez som ledde Montenegro under kvalet, men som sedan klev av. Skerovic var hans assisterande och ett naturligt val när coachfrågan behövde en snabb lösning.

Den tredje kvinnan är Marina Maljkovic, som nu är tillbaka i det serbiska landslaget. Maljkovic och Garnier möttes för övrigt i EM-finalen 2015, då serbiskan avgick med segern. Och helt osannolikt att de båda åter skulle drabba samman i årets final är det faktiskt inte.

Och så har vi en notering om att Janel McCarville, som av familjeskäl var tvungen att lämna Alvik strax innan slutspelet startade, fortsätter att spela basket. Om det betyder att hon kommer tillbaka till Alvik skall vi dock låta vara osagt.

Hemma för McCarville är Wisconsin, där familjen har sin farm. Och det är i laget Wisconsin GLO, i staden Oshkosh, som hon kommer att spela den här sommaren. Wisconsin GLO är ett av bara fyra lag i en liten professionell liga, Global Womens´s Basketball Organization, GWBA, som startade 2016. GWBA har bara fyra lag och innehåller huvudsakligen unga spelare, som vill testa möjligheten till professionellt spel.

Men det tycks också finnas plats för proffs som vill hålla igång med spel under sommaren, men som inte får plats i WNBA. Vid sidan av McCarville finns där t ex Sverigebekantingen Taylor Wurtz, som blir lagkamrat med McCarville i Wisconsin GLO.

Share
Updated: 6 juni, 2019 — 17:38